Det finns många olika platser med skilda förutsättningar i vårt långa land. Gottsunda, nu mera riksbekant, är ju min ort numera. Här skall jag verka som präst. En smältdeg av olika nationaliteter och olika bakgrunder.
Idag har jag vandrat omkring tillsammans med min prästkollega. Gata upp och gata ner. In på ungdomsgården, som gör ett kanonjobb och öppet till kl. 2200 på dagarna, in i bl.a. små butikslokaler som har mat och gott från världens olika hörn. Inte standardiserat utbud med kända märken.
Man får vara med om många möten, om man vill det här. Jag möts av positiva ansikten och nyfikna blickar, vilket är härligt. Det finns en genuin nyfikenhet, som jag tolkar det.
Det finns också en rädsla. Som ligger dold. Passerade några utbrända bilar idag under min vandring. Som om det varit krig. Och det finns en hel del av våra invånare här som har erfarenheter just från krigsområden. Dessa bilar kan riva upp sår.
Men det finns också motkrafter här. Kyrkan är en sådan aktör och det finns flera. ”Himmelriket är nära”; säger Jesus. Vi har både gott och ont i oss, så vi bör inspirera varandra att välja de goda sidorna. Alla bör be för Gottsunda.
Mikael Bedrup 
Tjena igen Mikael,
Det finns gott om ”glömda barn” i Gottsunda, så du är på rätt plats för att göra jobbet.
Önskar dig lycka till med jobbet utanför dina ”tal”
Må bäst
Conny
Hej, Mikael!
Det är så upplyftande att läsa dina rader varje gång. Du har en stor uppgift med att sprida evange-
lium, först och främst om Jesus Kristus men också budskapet om alla de glömda barnen i vårt samhälle.
– Till sist en liten fråga: I radiointervjun med Gävle-Dala sade du att pappa Bengt var med i radions början. Det var väl ändå TV:ns? Jag minns ju din snabbpratande pappa i sportreferaten på 60-talet och framåt. Radion började på 1920-talet.
Mvh/ Sven Olof Nilsson