17. Evangelierna – skillnad i Jesusbilden

Prästen Bedrup: ”Vem är Jesus för Dig? Hur är han eller hur är han framställd för Dig och hur talar Du om Jesus? Min erfarenhet är att man i Sverige har svårt att tala om Jesus, man är rädd att bli framställd som fanatisk eller att man inte är riktigt klok om man talar om honom privat och i den allmänna debatten, fast det har blivit mer vanligt än för några år sedan.. Det är som om han inte funnits eller finns i många människors liv. Eller är han ”kidnappad” av fundamentalister, så man inte vågar tala om honom för att risken är då att man förknippas med dessa grupper. Vad tror Du? Jag får som präst och kristen frågan om jag tror på Gud, vilket är märkligt, men sällan får jag frågor om Jesus. Diskussionen verkar inte vara flitig bland anställda i församlingar heller, är min begränsade erfarenhet. Därför kan det vara intressant att studera evangelisternas syn och lära sig av dem hur deras skilda bilder och benämningar av Jesus ser ut. Jesus är ju faktiskt Bibelns stjärna och kärna.”

JESUSBILDEN

Jesusnamnet

Markus

En del av de titlar Markus använde på Jesus, använder också Matteus, men Markus använder ibland titeln med annan innebörd och på annat sätt. ”Messias” (hebr.) eller ”Kristus” (grek.) är viktiga för Markus, som dock använder dem bara fem gånger, men då i viktiga avsnitt som titel på Jesus (1:1, 8:29, 14:60+61, 19:41).

”Människosonen” är den titel som alla fyra evangelisterna använder när Jesus talar om sig själv. I GT används det ofta som beteckning på ”en människa” (ex. Ps. 8:4), men i Dan. 7:13–14 utvecklas och används den om en gestalt som kommer från himmelens skyar, och det är Markus som mest av evangelisterna använder detta uttryck som bär drag av ”Herrens lidande tjänare” med koppling till Jes. 53.

Markus kopplar nämligen hela tiden Jesu lidande ihop med att begreppet ”människoson” finns med. Det som också utmärker Markus, är att när Jesus blir tilltalad med Messiastiteln, så svarar han att använda ”människoson” begreppet om sig själv.

”Guds son” som begrepp, finns med i Markus, men det är ingen människa, förutom Jesus själv som svarar ja på översteprästens fråga om han är det samt den romerske officeren som gör det vid Jesu kors och som bekänner Jesus som Guds son, detta på slutet. I inledningen (1:1) tar Markus upp vem Jesus är, Guds son, och Gud själv bekräftar detta vid två tillfällen (1:11, 9:7), även de onda andarna ropar ut detta när Jesus är i närheten (ex. 3:11, 5:7). För Markus är Jesus främst Guds son i funktionell betydelse, då han alltid fullgör Guds vilja.

Matteus

Jesusnamnet hos Matteus, i likhet med alla historiska samtida biografier, så är namngivningen viktig för personens identitet och uppgift, och inleds här i 1:21 ”Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Jesusnamnet nämns över 170 gånger hos Matteus (lika många gånger som Markus och Johannes tillsammans), däremot är det förekommande över 250 gånger hos Johannes. Det som skiljer Matteus Jesus, är att han aldrig blir tilltalad med namnet, däremot omtalad, men detta sällan.

”Guds son” är av central betydelse för Matteus, då han lägger till denna titel i de stycken som Markus utelämnar (jfr Matt.16: 16 med Mark. 8:29), vilket tyder att det ontologiska innehållet hos Matteus är större än hos Markus, då Matteus anser att Jesus till sin natur verkligen är Guds son, vilket förstås genom evangelistens övergripande inclusio.

”Människosonen” brukas främst hos Matteus gällande Jesus apokalyptiska sida (24:30), fast det även också används som de andra evangelisterna gör, med Jesus koppling till hans jordeliv, lidande och död.

”Messiastiteln” kopplar Matteus ihop med ”Davids son” betydelsen som en kungatitel för Jesus, men inte som en krigskung, utan med hänvisning till profeten Sakarja med orden ”Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl” (21:5) och på detta sätt visar Matteus både i början och i slutet av sitt evangelium, att Jesus är judarnas kung, Messias.

Lukas

Jesusbilden hos Lukas är mänsklig och ser all nöd och hjälper de utsatta i samhället genom att gå in till dem. Här skildras han Jesus från barn med god relation till Maria och Josef (2:48–52) till skillnad från Markus där det finns spänning (jfr Mark. 3:21 och Luk. 8:19–21).

”Guds son” gällande Jesus, är för Lukas helt unik och han bekräftas av Gud själv vid hans födelse och dop, att Jesus är hans son. Adam beskrivs också som Guds son av Lukas (3:38) precis innan Jesu frestelse (4:1–13) stilistiskt passande. Bägge skapade av Gud, den ene föll för frestelse, medan den andre dvs. Jesus ”måste” klara detta för att återupprätta Guds relation. Denna återupprättade relation bekräftas i slutet av officeren ”Han var en verkligen en rättfärdig man” (23:47), här hos Lukas uttrycker sig denne man annorlunda än hos Markus.

Jesus slutord ”fader i dina händer lämnar jag min ande” (23:50), som Lukas är ensam om, kopplas ihop med början, där Jesus säger att han måste vara hos sin far (2:49). Här blir gemenskapen med Gud hel.

”Herren”använder Lukas i bestämd form både på Gud och Jesus, först gällande Gud, men från kapitel 7 om Jesus, vilket ger att Lukas bestämt avser att både Jesus och Gud är av samma väsen, dvs. Herren.

Johannes

Jesusbilden hos Johannes är innefattad i de titlar/bilder han ger Jesus i form av ”Guds lamm” (1:29, 36), ”Guds son” (1:49), ”Messias” (1:41), ”Rabbi” (1:49) och ”Israels konung” (1:49) och där även Jesus själv omskriver sig som ”människosonen” (1:51).

I Johannes talar Jesus ofta om vem han är, som Guds son, genom markeringen med de sju ”Jag är”- orden, vilket synoptikerna sällan gör och som går tillbaks till Guds egen beskrivning av sig själv (2 Mos. 3:14) som ”Jag är den jag är”. Hos Johannes säger Jesus t.o.m. ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till” (8:58). Redan från början (1:49, 2:11) visas Jesu härlighet, till skillnad från Markus i slutet vid korset (Mark. 15:39). Därför beskrivs här inte att Jesus kämpar i Getsemane.

Att Jesus är Gud men ändå är beroende av Fadern, är Johannes sätt att visa på Fadern och Sonens enhet, men att det ändå är en Gud (14:6). Trots detta visar han på Jesu mänskliga sida med följande beskrivning ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning” (1:14).

Prästen Bedrup: ”Märkte Du att även Bibelns författare hade olika uppfattningar och beskrivningar om Jesus. För mig är Jesus en sann rebell och jag har numera tagit modet till mig att våga tala om honom och att verkligen stå för att jag är stolt att ha en sådan modig förebild (och Gud) och som visar på den rätta vägen så man får ett rikt liv. Och för mig är Jesus Gud förkroppsligad. ”Jesus is lord” står det i Bibeln. Vem är Jesus för Dig?”

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: