Prästen Bedrup: ”I vår tid är det av olika skäl problematiskt att ge ex. välsignelsen på skolavslutningar i kyrkan. En annan uppfattning jag fått av prästen på Fryshuset är att det finaste en präst kan ge är just välsignelsen. Så vad innebär välsignelsen?”
Vi börjar med frågorna:
1) Vad innebär välsignelsen för Dig?
2) Vad innebär välsignelsen?
Välsignelsen
Gamla testamentet
Bibeln tar upp välsignelsen på många ställen, därav kommer här några ställen och vad den innebär och betyder. Betydelsen kan vara dubbeltydig, ex. i 1 Kon 21:10, Ps 10:3, Job 1:5 står välsignelsen, härefter förkortat till v, för ”förbanna”. Även åt andra hållet, är betydelsen när Gud såsom objekt ge v. över människor (1 Mos 1:28, 9:1) etc. eller över djur.
När människor ger v. i Gamla testamentet kan den vara förstådd i en kultisk, särpräglad användning med Gud såsom objekt, sålunda tvärtom, att ”välsigna Jahve”, vilket blir liktydigt med att lova och prisa honom (Ps 116:7, 26:12, 34:2 etc.).
V. är ett av Gt:s allra viktigaste begrepp, tillsammans med dess motsats ”förbannelsen” brukar v:n gärna betecknas som ”magiskt laddade ord”. V:n är förknippat med begrepp som ”makt” och ”kraft”. Den israeliska uppfattningen är att v:n har en individuell prägel främst, den är en personlig betingad gåva från Gud och kommer alltid från just honom.
Den själsliga bestämdheten gällande v:n, förutsätter den egenskap, den själsliga utrustning som heter ”rättfärdighet”, sålunda bara den som är ”rättfärdig” kan vara välsignad, endast denne undfår v, ett förhållande som ideligen understrykes, särskilt i Psaltaren och Ordspråksboken (jfr Ps 14:5, 24:5, 75:11 och Ord 28:20 etc.). Sviker ”rättfärdigheten” så upphör också välsignelsen, men den som är kvar i rättfärdigheten kan utveckla v. så att den ger bl.a. segrar och framgång, visdom, klokhet och frikostighet, såsom ex. Job gjorde.
Nya testamentet
Det finns en speciell kunglig välsignelse och som kan vara olika, se t.ex. hos David och Saul. Ytterst är det så att den v. som följer genom konungens ”rättfärdighet” är den makt som uppehåller hela kosmos och bevarar den ”rätta ordningen”. Från Davids tron förs v. vidare från släkte till släkte (Ps 72).
Ur den sakrale konungens gestalt har Jesus, Messias, och den till honom knutna ideologin vuxit fram. Därav skildras och uppfattas just Jesus som den kommande befriande konungen, därför är v. inbegripen ordet ”frid” (dvs. ”seger”) och ett herradöme utan ände. Den innebär upprättelse av rätt och rättfärdighet, genom Messias delaktighet i gudomlig ande, den förverkligar skyddet åt de ”arma” och ”ödmjuka”, den återför det paradiskiska fredstillståndet och genom den återför de blinda sin syn, de döva sin hörsel, öknen förvandlas till fruktbart land, ”rättfärdigheten” strömmar ned från skyarna och spirar upp jordens sköte (Jes 9, 11, 35, 45:8 etc.).
I den specialutformning av Jesus Kristus, som vi får möta i Herrens tjänare är v:n fördjupad till en frälsning, en räddning, och som i sig inbegriper uppståndelsehoppet och som samtidigt åvägabringas genom det ställföreträdande lidandets offer (Jes 53) – allt inom ramen av Jahves eviga nådesförbund med David (55:3).
Den välsignelsen om är av kultisk karaktär är knuten till prästen, är knuten till kraft och makt och är enbart alltigenom positiv.
I 4 Mosebok 6:24–26 förekommer den s.k. aronitiska (uppkallad efter Aron och som enl. Gt var den förste Israeliska översteprästen) eller översteprästerliga välsignelsen med central ställning i judsisk såsom kristen gudstjänst. Den har ett jerusalemitiskt ursprung och avspeglar den solära karaktär, ”höggudsbilden” (”Gud den högstes gestalt”).
Hur lyder välsignelsen som prästen ger?
”Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.”
Prästen Bedrup: ”Har välsignelsen fått en annan innebörd sedan du läst ovan?”
Mikael Bedrup 