24. Romarbrevet och vår inre tomhet

Prästen Bedrup: ”Många, liksom jag, kan känna igen sig i att man bär eller har burit på en inre tomhet, ett inre hål, som aldrig vill läka. Känner Du igen Dig? Kan Bibeln ge oss bra svar.

I lektion 24 tänkte jag ge Dig endast mina slutsatser i min stora studie jag tidigare gjort. Således har det blivit dags att beröra Bibeln.

Innan denna slutsats forskade jag exegetiskt, dvs. vad det aktuella stycket i Romarbrevet betyder, bl.a. gällande ord, historia m.m. Dock blir det för långt att här lägga upp hela den forskningen, däremot vill jag visa vad bara några rader i Bibeln kan betyda, detta skrivna av Paulus, mannen som först nitisk förföljde de kristna och som sedan på vägen till Damaskus mötte Jesus och vände om och skrev 13 brev i Bibeln, s.k. epistlar. Till hjälp för att förstå min slutsats har Du ju bl.a. mina tidigare lektioner.”

Inledning och bakgrund

Paulus uttryck i Romarbrevet 8:20–21 ”Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas” fångade mitt intresse.

Frågor som dök upp var: Vad menar Paulus med detta? Förekommer detta uttryck någon annanstans i Paulusbrev på ett liknande sätt? Var kan Paulus ha hämtat detta uttryck och innehåll från, i Bibeln? Hur kan detta tolkas kanoniskt, samt vad kan detta budskap säga oss idag?

Många människor i Sverige idag upplever en inre tomhet, trots att vi idag har det materiellt gott ställt om man jämför med många andra länder i världen. Därför är detta budskap intressant att undersöka. Alkohol, mat, narkotika, sex, shopping och arbetsmissbruk är idag stora problem ur ett socialt, ekonomiskt samt ur ett hälsoperspektiv, dels för vårt samhälle och dels för individen och dess närkontext. Detta är ett uppenbart bevis på att många människor inte mårbra, upplever tomhet som de försöker döva, vilket dessvärre många gånger medför ödesdigra konsekvenser.

Därför anser jag det är viktigt att undersöka om Bibeln, med sina erfarenheter, kan bedöma bakgrunden till denna tomhet, vilka konsekvenser tomheten kan ge och om Bibeln kan och kunnat ge svar för hur människor kan fylla denna inre tomhet.

Syftet i min studie var att klargöra Paulus budskap, ”allt skapat är lagt under tomhetens välde” i Romarbrevet, vad han bygger detta uttryck på och vad vill detta säga oss idag? Dessa anser jag blev besvarade. Här är några svar, frågor och slutsatser jag gjorde.´

Bakgrund

Rättfärdiggörelsen i protestantisk tradition har ofta fått en individualistisk och juridisk slagsida, därför kanske hela skapelseteologin försummats inom den protestantiska kyrkan. En anledning till sekularisering, kan vara att det individuella perspektivet fått så stor fokus, att detta kan upplevas som allt fastnar i en individuell kretsgång, då ”blicken inte höjts tillräckligt”!

Marknadens krafter har här tagit vid, för att fylla tomheten med sina produkter. Således kommer man då tillbaks till ”att allt skapat är lagt under tomhetens välde”. Vi behöver lyfta blicken, genom en teologi, som fokuserar på skapelsen så att mening och harmoni, genom balans mellan det individuella och skapelseperspektivet återfås. Konsekvenserna för mänskligheten och skapelsen har blivit så stora att det är dags att agera. På detta sätt kan både mänskligheten och skapelsen räddas och nå dess ursprungliga mening., detta enligt Guds tanke och vilja. Det finns inte någon eller något som överhuvudtaget kan skilja de troende från Guds kärlek i Jesus Kristus.

Det viktigaste budskapet i undersökningen jag först studerade, är att det kristna hoppet inte får bli innestängt för den framtida existensen för mänskligheten. Alla troende bör se historien av universum, också inbegripen i frälsningshistorien. Människan har själv bidragit till universums frustration genom sin synd och därigenom bidragit till domen.

Min undersökning visade på det centrala, att det kristna hoppet kan förvandla hela skapelsen. Därför är det uppenbart att kristen teologi idag, måste stimulera nya former av beteenden av och för skapelsen, där den mänskliga skulden och ansvaret tas upp. Denna teologi skall också inkludera vad människan inte skall göra mot skapelsen, samt vad hon skall göra. Detta för att hindra negativ exploatering. En sådan teologi skall självklart också ta upp vad Gud har gjort, vad han gör och vad han skall göra via Jesus Kristus. En sådan teologi innebär ett nytt hopp för hela skapelsen.

Slutsatser

Dessa rader i Romarbrevet handlar om människans och skapelsens gemensamma öde, vilka är intimt sammanbundna, på gott och ont. Lidandena, här beskrivet som tomhetens välde, leder till hopp, tack vare den heliga Anden med Guds kärlek, som finns i de troende. De betyder ingenting i jämförelse mot den framtida härligheten.

Tomheten har alltså enligt Bibeln sin grund i människans gudsfrånvändhet. Vägen ur denna människolivets tomhet, är att frukta Gud och hålla hans bud, enl. GT. I NT är det nya livet, ett liv då också i gudsfruktan, men vilket här har sin grund i Kristi återlösningsverk, varigenom de troende blivit lösköpta från sitt fåfängliga, av fäderna överlämnade levnadssätt.

Här kommer hoppet och tron in. Tron riktar sig mot det man inte ser, detsamma gäller hoppet. Hoppet är och blir ett nytt hjälpmedel för människans tillbedjan av Gud. Både människan och skapelsen är bägge underordnade den undergång som inte kan rymma det eviga. På samma sätt som den troende är fri från slaveri och skall bli förhärligad, har också skapelsen ett hopp om befrielse och himmelsk salighet.

Vår köttsliga natur syftar på det gamla livets ansträngning att få livet att fungera, utan att vara avhängig på Gud. Paulus ser beteenden och livsstilar som kan förstöra det nya livet, därför måste dessa undanröjas. Anden är garant för att denna framtid skall fullbordas och fullkomnas, både nu och senare samt är den som ger kraft. De troende har därför inte några skyldigheter att leva efter köttet.

Nådens historia kan slutligen triumfera över den mänskliga gudlöshetens skadegörelse. Detta genom den siste Adam, dvs. Jesus Kristus, som inte sviker, utan därigenom öppnar upp en ny möjlighet för skapelsen och mänskligheten. Eftersom människan genom tron och hoppet blir Kristi medarvingar, blir vi också gudomliggjorda, vilket innebär att människan då kommer att uppträda som Guds avbilder och förmedla läkning. På detta sätt medverka människan till skapelsens räddning och åstadkommer därmed mening och harmoni.

Vad har min studie visat på?

Grundtanken visar sig, att när något inte svarar mot det som det var ämnat för, blir det bedrägligt och tomt. Tomheten drabbade människorna, då de valde bort sin kunskap om Gud och därigenom drog på sig tomheten, medan skapelsen i övrigt blev underkastad den ofrivilligt. Synden (att missa målet) är anledningen att skapelsen förlorar sin mening, pga. den orsaken förvandlas människan till skapelsens exploatör.

Varför är Gud anledningen till denna tomhet?

Möjligtvis syftar Paulus på Gud, som dömde världen att bära syndafallets följder, eller på djävulen, som låg bakom detta, men troligen menas Adam, som genom sin olydnad förde in döden i världen. Tomheten beror på Guds vrede.

Oavsett vem som orsakat denna tomhet, är det viktiga nu att fokusera på vad som kan fylla ”tomhetens välde” visar min studie. Det ärbrådskande för mänskligheten och i sin tur skapelsen, vilka skapelsens och människan negativa konsekvenser, dessvärre är ett bevis på.

Vad säger detta oss idag?

När man byter ut det eviga och odödliga mot obeständiga ytliga ”bilder”, dvs. det som inte är evigt, exempelvis gällande överdriven konsumtion av skapelsens resurser: gällande natur, materiella produkter, alkohol, mat, sex, arbete m.m. Detta innebär negativt för individen, mänskligheten och skapelsen, med snabb eller långsam undergång, samt andlig död som följd.

Att Gud skapat världen var givet för judar och kristna, men somliga religionsriktningar antog att materien, oandlig som den var, hade tillkommit genom en lägre gud, inte minst gällande olika former av ”gnosticism”. Här ser vi idag olika nya strömningar, t.ex. humanismen, som betraktar människan som alltings måttstock. Även andra olika ”vishets strömningar” med sitt försanthållande för både individ och skapelse, har genom historien visat sig förödande för många, då de ofta lämnar efter sig en besk eftersmak. Detta ger i längden upphov till en inre känsla hos människan, en tomhet.

Budskapet är att Gud har skapat hela skapelsen, där vi människor fick härska över den, på så sätt delegerar Herren sin allmakt till oss, dock är Gud den som är ytterst ansvarig. Detta innebär ju risker bevisligen, både för oss själva samt skapelsen. Hade vi inte fått denna möjlighet, hade vi heller inte fått några valmöjligheter.

Denna frihet kan innebära att saker sker som inte är Guds vilja, det är därför Paulus säger att ”allt skapat är lagt under tomhetens välde” och avser stadiet när människan faller i synd, vilket drabbar både människan och skapelsen. Syndafallet färgar hela den kristna tron och traditionen som världen är märkt av.

Hur kan Gud tillåta detta kaos och fördärv i världen i sin skapelse? Bibeln säger att Gud kommer att ställa allt till rätta en dag, med ordning och rättvisa. Genom Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, valde Gud en väg, för att dels visa oss kärlekens och försoningens väg, och dels gav han oss upprättelse genom korset. Detta genom tron på honom, som vi kan välja. Herren tillhandahåller Anden som hjälp till och för oss, så att vi kan försonas med oss själva och varandra.

Allt har dock inte en mening, det finns massor av händelser som är fullständigt meningslösa och tomma på innehåll, ex. tsunamin i Asien för några år sedan. Guds avsikt är inte att människor skall lida, det finns inget meningsfullt budskap i dessa inträffanden.

Emellertid tror jag att Gud kan ge saker en innebörd. Gud kan genom sin godhet ge allt som händer en mening, även om allt som händer inte är Guds mening. Därför är vi alla kallade att följa Jesus och med våra liv hjälpa andra människor och på det sättet kan de bli upprättade och blir de helare, som då kan ta ansvar för skapelsen.

Med en teologi som visar på vikten av att ta hand om hela skapelsen, undviker vi som kristna att anpassa oss för mycket, att bli för ”snälla”. Även som anställda på företag, inom stat, förvaltning och kyrka skall vi lyda Gud. Ex. agera när det gäller maktmissbruk eller förstörelse av vår nästa eller vår skapelse.

Människans och skapelsen gemensamma öde, vilar på att mänskligheten förvandlar och förbättrar skapelsen. Detta genom tron på Jesus Kristus! Himmelriket är nära….

Prästen Bedrup igen: ”I fortsättningen kommer jag inte ge så många egna slutsatser, men jag ville här visa vad en text, en kort sådan, kan betyda. Spännande, eller hur…

Läser Du Bibeln?. I fortsättningen tänker jag bl.a.beröra Bibliska personer. Vilka var de och vad hände med dem och vad kan de säga Dig, är spännande kunskaper att ta del av snart, i kommande lektioner i min enkla Bibelskola. Guds frid”