Prästen Bedrup: ”Ibland glöms Gamla testamentet bort i dagens predikningar och undervisning, men faktum är, att det är där allt utgår ifrån, Guds räddningsplan, och det är där Jesus redan blir synlig och profetiorna om honom, har Du tänkt på det? Det är där utsagorna om Jesus som befriare finns och det är där Jesus hämtar kraft, ord och händelser som han också citerar, ofta för att visa på att han är den räddande konungen för mänskligheten, Kristus, den smorde. Låt oss så studera Gt-synen hos evangelisterna.”
Gamla Testamentet
Matteus
Matteus markerar, att genom Jesus startar fortsättningen på frälsningshistorien, och som är beskrivna redan i Första Mosebok, detta markeras med att Jesus kopplas både till Abraham och David med ett släktregister direkt i början av sitt evangelium. Därför passar den naturligt in som först i Nt, även om den inte är äldst, med sin fortsättnings berättelse av den bibliska historien.
Löftet som Abraham fick, förs vidare och har uppfyllts genom Jesus, visar Matteus. Hednafolken kallas och har fått del av välsignelsen genom Jesus, vilket visas (2:1–12, 8:10–11) och även kvinnor (som är moraliskt tveksamma från Gamla Testamentet).
I det inledande släktregistret inkluderas löftet från Abraham som nu Jesus uppfyller. Hans sätt att skriva om släktregistret i 3 x 14 led, där 14 är det numeriska namnet på David med hebreiska bokstäver. Med denna trefaldiga upprepning visar Matteus på Jesus släktskap med Davids ätt, som är den som skall föra löftet vidare. Därför tas ”Davids son” upp, vilket de andra evangelisterna inte gör, och pekar inåt mot den judiska kulturen. Nio gånger står titeln i texten och åtta gånger finns det ingen parallell hos de andra evangelisterna, bara när det gäller den blinde Bartiomaios hos Markus och Lukas, som ropar till sig Jesus med detta uttryck. Det är allt från barn, sjuka, folkmassan och de behövande som titulerar Jesus som ”Davids son”. I övriga delen av Nt förekommer detta uttryck inte någonstans.
Gamla Testamentet används främst här på två sätt hos Matteus, dels med benämningen, nästan alltid likadant; ”för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas..” som kopplas till alla delar av Jesu verksamhet och liv (ex. 4:15-16). De flesta gånger är de nämnda med material som Matteus är ensam om bland evangelisterna, för att föra in sitt teologiska budskap klart, med sina förebilder från Gt i form av ex: templet, Jona och Salomo där han alltid använder strofen ”här finns något som är mer förmer än…”.
Matteus sätter med andra ord in Jesu liv i forntid, nutid och vår framtid för alla folk, så han kan vara ”Gud med oss”.
Lukas
Gt-anknytningen hos Lukas märks här bl.a. med antydningarna med det profetiska ordet, ex. genom Jes. 61:1 jfr Luk 4:21 ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig” och han vill här visa att Jesus och hans skildring i hans text är förutbestämd. Detta genom markeringen med det grekiska ordet ”dei” = måste, för att visa på att allt sker efter en redan uppgjord plan av Gud, vilket också märks med profetiorna.
Användningen av Gt som referens är för att visa på det han berättar faktiskt har hänt med sin historiska avspegling, som också visar färdvägen mot framtiden med Jesus som verkar i alla tidsrum. Här bekräftas de också i Emmausberättelsen med dess litterär-historiska anknytning (24:27).
Även händelser från Gt använder sig Lukas av, för att visa på detta ordningsförlopp; ex. där Jesus födelse känns igen med profeten Samuels födelse (1 Sam. 1-3). Även inledningen hos Lukas (1:1-4) är skrivna i klassisk grekisk stil, för att sedan förvandlas. Med denna finess markeras alltså Gt-anknytningen.
Johannes
Hos Johannes märks Gt-anknytningen i bl.a. anknytningen till Jakobs berättelsen i GT med Jakobs stege (1 Mos. 28:12), där nu Jesus blir förbindelselänken mellan himmel och jord.
Även de judiska högtiderna spelar en stor roll med bl.a. kopplingar mellan Mose ochbrödundret i öknen (2 Mos. 16) vid påsk och lövhyddohögtiden, som han kopplar Jesus som efterföljare till och när han ger folket livetsbröd (6:35).
Hos Johannes kommer Jesus som uppfyllelse av förväntan, sprungen ur de judiska högtiderna, Jerusalem och templet. Detta innebär att man bör har Gt-bakgrund för att förstå hans evangelium med alla kopplingar (t.ex. 1:14 jfr 2 Mos. 33:7-11, 1:14 jfr 2 Mos. 34:6).
Prästen Bedrup: ”Har Du funderat över hur Gamla testamentet finns i Nya testamentet? Lärde du Dig något? Kommentera gärna nedan!
Mikael Bedrup 