25. Vem var Paulus?

Prästen Bedrup: ”I Bibeln möter vi aposteln Paulus, det är han som främst för ut evangeliet i Europa efter Jesu död och uppståndelse. Han säger att han sätter en ära att förkunna evangeliet där ingen annan varit. I Sverige idag är kunskapen om Bibeln relativt dålig. Oavsett om Du tror eller inte, så påverkar Bibeln fortfarande vår omgivning.

Hur kunde en sådan nitisk person som förföljde de första kristna plötsligt bli omvänd? Kunde det hända honom, så kan det hända Dig och mig, tänker och vet jag. Låt oss så i lektion 25 studera Paulus uppdrag och väg, denne nitiske man som sägs ha legat bakom tretton av de brev som finns i Nya Testamentet.”

Paulus bidrag till kristenheten

Förmodligen var Paulus den förste, störste och troligtvis den störste missionären och teologen.

Vad bidrog han då med?

Han var den förste att fullt ut förklara Jesu död och uppståndelse i Guds frälsningsplan för oss alla
Det var Paulus som först förstod den nya naturen hos Guds folk, som bestod av bde judar och hedningar, i en enda ”kropp”.
Paulus var den förste som såg hur det nya Gud gjorde i Jesus och som passar ihop med den särskilda relationen han har till sitt ”gamla” folk Israel
Det var Paulus som först med stor genomslagskraft spred evangeliet bland hedningarna, detta genom att berätta om Jesus, frälsaren, och begärde inte att de också skulle bli judar.

Paulus bakgrund

Saulus, det var så hans hebreiska namn, men han hade också ett grekiskt namn, Paulus, som han kom att ta efter att han blivit kristen.

Han föddes av judiska föräldrar, men hade också ett romerskt medborgarskap. Förmodligen var föräldrarna välbärgade. Uppväxten skedde i staden Tarsos, som var huvudstad i den romerska provinsen Cilicien, i det som idag är Turkiet. Där fanns sedan länge en judisk församling

Modersmålet var arameiska, men Paulus talade även grekiska. Grekiskan var ett världsspråk och språket skulle hjälpa Paulus när han senare förde ut evangeliet i världen.

Paulus föräldrar var ortodoxa judar, fariséer och alltså högst stränga iakttagare av den mosaiska lagen, följaktligen fostrades han in i den stränga judiska gudsfruktan.

Paulus utbildning

Man tror att Paulus i 12-års åldern utbildades till skriftlärd i Jerusalem hos den berömde fariseiske ledaren, rabbinen Gamaliel. Denna utbildning var omfattande och man skulle där lära sig de heliga skrifterna utantill. Här lärde man sig också att diskutera och att argumentera, något som vi kristna idag borde ta intryck av, tycker jag.

Vad som hände efter denna tid med Paulus vet man inte. Han vistades dock senare i Jerusalem och det under tiden för Jesu offentliga verksamhet. Han kände väl Jesus, som påstått sig vara Messias och som avrättats på ett kors. Nu gick Jesus efterföljare och påstod att denne Messias, hade uppstått från de döda, att de då hade t.o.m. mött och talat med honom. Många av dem var inte lärda och de förkunnade sin lära t.o.m. i Jerusalems tempel. De predikade och botade t.o.m. de sjuka där. Precis som Jesus gjort och nu tycktes detta fortsätta av Jesu lärjungar i åsynen av templets präster.

De religiösa myndigheterna arresterade bl.a. en lärjunge Stefanos, eftersom han talade om att denne Jesus, var den väntande konungen, Messias eller Kristus som Gud talat om genom Skrifterna, och att han var den som skulle befria Israel och att denne märklige ledare t.o.m. hade gått emot naturlagarna och återuppstått. Genom att tala så talade han emot Moses och han dömdes därför till döden genom stening och Paulus, som var emot de kristnas märkliga lära, var med i detta beslut. De som beslutat skulle kasta de första stenarna, så Paulus var i allra högts grad med i denna avrättning. Paulus, som då fortfarande kallade sig Saulus, trodde givetvis att han hade rätt och att Skrifterna var på hans sida. Han kom att nitiskt förfölja många kristna efter det, vilket innebar att de första kristna kom att träffas i smyg pga. detta förföljande av dem.

Paulus omvändelse

Många kristna flydde och Saulus kom att följa efter dem. Därför gav han sig av mot Damaskus. När han nästan var där, möttes han av ett starkt ljussken och en röst på hebreiska, som sade till Saulus som blev skräckslagen och föll till marken från sin häst. ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” ”Vem är du?” frågade Saulus, och blev djupt chockad av svaret. Rösten tillhörde Jesus från Nasaret, som avrättats av romarna ett par år tidigare. Nu sade denne Jesus åt Saulus att resa sig upp och gå in i staden: ”Vänta sedan där, så ska du få veta mera.”

När Saulus öppnade ögonen, insåg han att han hade blivit blind! De omtumlade följeslagarna blev tvungna att leda honom in i Damaskus, där Saulus fick stanna hos en man vid namn Judas. Fortfarande helt blind. Upplevelsen innebar en sådan chock att han varken kunde äta eller dricka på tre dagar.

På den tredje dagen kom en man vid namn Ananias till huset på Raka gatan, där Saulus befann sig. Han tillhörde de kristna i Damaskus och i en syn hade Gud uppmanat honom att bege sig till huset där Paulus fanns och lägga händerna på honom. Därmed öppnades Paulus ögon – både lekamligen och andligen. Förföljaren blev en efterföljare, och av Ananias fick han veta att Messias hade en uppgift åt honom som skulle bli ett livsverk: Paulus skulle föra ut glädjebudskapet till den ickejudiska världen!

Paulus, han ville nu bli kallad det, som ett bevis på hans omvändels gav sig nu ut på missionsresor. Han kunde inte tiga tack vare det han hade varit med om, denne fd. nitiske förföljare av de första, som senare kom att kallas kristna.

Paulus resor

Paulus började att visa de troende judarna i deras egna heliga skrifter, vårt Gamla testamente, att Jesus var den Messias Judarna väntat på och ingen annan. De ortodoxa judarna blev rasande över att Paulus, som tills nyss förföljt Jesus anhängare med sådan nitiskhet, nu själv låtit döpa sig. Paulus fick veta att de beslutat sig för att mörda honom, så han flydde till Jerusalem. Där bemöttes han först med misstänksamhet, men när han där berättat för Petrus och Jakob, församlingens främsta ledare, om sitt möte med Herren på vägen till Damaskus accepterades han.

Fortsättningsvis var Paulus ständigt tillsammans med de troende och han predikade evangeliet, det glada budskapet, ända tills han efter ett mordhot på nytt återvände till sin hemstad Tarsos.

Sex år senare fick han där besök av vännen Barnabas, som bad honom komma och hjälpa till i Antiokia, en syrisk stad som var en av de största och mest ryktbara städerna i den antika världen. Där hade nu uppstått en religiös väckelse, som börjat i och med att många Jesustroende flytt dit undan förföljelserna i Jerusalem.

Den 36-årige Paulus var en ledare och hundratals människor kom för att höra honom predika på grekiska där, det gängse språket i staden som han kunde sedan barnsben, och i det östra romerska imperiet.

Antiokia blev därmed basen för hans verksamhet bland ickejudarna. År 47 begav han sig med Barnabas samt unge systerson Johannes Markus, som följt med till Antiokia från Jerusalem (som sedan låg bakom Markus evangelium).

Paulus kom att sedan ständigt under flera år att ständigt vara på resa. Han värvade överallt anhängare samt så grundade han därigenom blomstrande församlingar som kom att leva vidare efter att Paulus rest vidare.

Paulus kom att verka bl.a. på Cypern, i det mindre Asien (Pisidien, Ikonium, Derbe och Lystra) och grundade där flera församlingar. Även Makedonien och i Grekland predikade Paulus i och grundade även där livaktiga kyrkor i Filippi, Tessalonika, Berea, Aten och Korint. Mycket kom att hända under resorna, vilket du kan läsa om i hans brev i Nya testamentet. Han blev bl.a. pryglad med spö, kastad i fängelse, satt i stocken, ormbiten, överfallen och misshandlad. Han råkade även ut för jordbävningar och skeppsbrott.

Paulus brev

Paulus höll kontakt med församlingarna via brev och som sedan kom att ingå i Nt och som kom att spegla situationer som uppstod i församlingarna och som vi idag kan lära oss mycket av.

År 54 inledde Paulus sin tredje missionsresa. I tre år blev sedan Efesos medelpunkten för hans energiska verksamhet.

Under missionsresorna hade Paulus, som var ganska sjuklig, stor nytta av sitt yrke som tältmakare, vilket bidrog till att han själv kunde försörja sig och sina medhjälpare, så att han församlingarna inte behövde göra det.

Från staden Korint författade han ett brev som skulle komma att bli av oerhört värdefullt för den kristna kyrkan, nämligen Romarbrevet, till den spretiga församlingen i Rom.

Till dem skrev han en utförlig sammanfattning av det kristna budskapet. Församlingen i Rom hade nämligen påverkats av personer som velat framhäva det gamla förbundets åskådningar, därför pekade han i brevet på skillnaden mellan lag och evangelium. Liknande problem hade Paulus stött på tidigare i Galatien, där en grupp Kristustroende judar till de hednakristna församlingarna hade förklarat att även de kristna som inte var judar måste acceptera Mose lag och hålla alla dess stadgar, annars skulle de inte få evigt liv.

Därmed hade de kristna i Galatien började lägga allt större vikt vid laggärningar. I brevet till galaterna hade Paulus ju tidigare försökt förklara, rättfärdiggörelsen, tron och lagen. I Romarbrevet redogjorde han därmed ännu utförligare för Guds frälsningsplan och trons grunder.

Paulus hade alltid varit en passionerad sanningssökare, nitisk i sin tro. Det räckte inte för Paulus att veta att Kristus dött för att rädda mänskligheten undan synden och döden, utan han ville veta och redogöra varför Jesus måste dö och på vilket sätt hans död kunde rena från synd.

I brevet till församlingen i Rom går han på djupet in och förklarar detta, därför är det ett av de viktigaste breven i Bibeln.

Efter detta skede ansåg Paulus att hans missionsuppdrag i de östra provinserna i huvudsak avslutade och han lät förstå att han tänkte resa till Spanien. Dock skulle han först resa till Jerusalem med insamlade pengar av troende i Makedonien och Akaja.

Paulus var bekymrad för hur han skulle bli mottagen i Jerusalem, då tvisten med Jerusalems kristna aldrig hade blivit helt fredligt avslutad. Han var rädd att man där skulle vägra acceptera honom som ledare. Många uppmanade honom att hålla sig borta från den heliga staden. Paulus reste emellertid ändå dit och hälsades välkommen av de troende. De mosaiska trosbekännarna var tvärtom, inte lika vänligt sinnade.

De hade fått vetskap om den splittring Paulus framkallat i synagogorna utomlands med sin förkunnelse. Därför gick Paulus in i templet för att genomgå en ceremoniell rening, med där blev han attackerad samt anklagad för att ha vanhelgat templet genom att han tagit med sig en hedning, trots att det var förbjudet för ickejudar att beträda den inre tempelgården. Den romerska garnisonen grep ”bråkmakaren” och kommendanten tog Paulus till Cesarea för förhör i två år av den romerske landshövdingen.

De judiska myndigheterna i Jerusalem anklagade honom inför romarna, därför att de betraktade den framväxande sekten, de kristna, som farliga för dem.

Paulus i Rom

Judarna där, ville få Paulus utlämnad till Jerusalem, så att de slapp honom. Paulus genomskådade detta och vädjade istället i egenskap av romersk medborgare, att få komma till Rom och att där få sin sak prövad av Kejsaren. Genom detta såg han därmed en möjlighet att få komma till Rom. Därmed skickades han till Rom för att ställas inför rätta.

Under två år kom Paulus att leva i husarrest, medan han väntade på att få sin sak prövad av Nero, som då var Kejsare över Romarriket.

Efter denna tid i husarrest blev Paulus troligen frigiven, förmodligen tack vare en romersk lag som stadgade att om ett brottsmål inte togs upp inför den kejserliga domstolen inom ett och ett halvt år, så skulle målet avskrivas. Måhända var det tillämpandet av den lagen som gjorde att Paulus blev fri igen.

Uppgifter av den romerske biskopen Clemens, författad i en skrift trettio år senare, tyder på att hans dröm gick i uppfyllelse. Dock kom att återigen några år senare att bli fängslad i Rom.

Paulus visste att han kunde bli dömd till döden, men han oroade sig inte för sitt eget liv. Däremot var han bekymrad över hur de små församlingar han grundat i hela den då kända världen skulle kunna leva vidare. Därför skickade sina budbärare Markus, Tykikus, Epafroditus och Timoteus med flera brev. Paulus uppmuntrade, tröstade, dock förklarade han i dessa skrifter främst evangeliet och Jesu frälsningsverk.

Paulus kom att är 67 e. Kr att avrättas i Rom.

Paulus brev i Bibeln

De tretton brev i Nya Testamentet, under Paulus namn, brukar delas in i olika kategorier, exempelvis:

De stora breven

Romarbrevet
Första Korinthierbrevet
Andra Korinthierbrevet
Galaterbrevet
Fångenskapsbreven

Efesierbrevet
Filipperbrevet
Kolosserbrevet
Pastoralbreven

Första Timotheosbrevet
Andra Timotheosbrevet
Titusbrevet
Övriga brev

1 Thessalonikerbrevet
2 Thessalonikerbrevet

Filemonbrevet

Äktheten är omdiskuterad för vissa av breven från Paulus. Dock anser de flesta nutida forskare att Romarbrevet, de båda Korinthierbreven, Galaterbrevet, Filipperbrevet, Första Thessalonikerbrevet och Filemonbrevet skrevs av Paulus själv, eller genom en sekreterare.

Pastoralbreven brukar av en hel del antas vara skrivna av en Paulusanhängare efter hans död, viket man hade som praxis i antiken, att skriva brev i en högaktad lärares anda, vilka sdärmed kunde tillskrivas denne lärare.

Prästen Bedrup igen: ”Idag i Sverige är det en hel del som inte vågar eller vill tala om sin kristna tro, det har blivit en sådan privatsak, att budskapet skall stanna hos en själv, även om det på senare år har blivit mer tillåtet. Jag brukar fundera att den som blivit kär, visar upp och talar om detta för många, det liksom syns på denna människa att något speciellt har hänt henne eller honom, eller hur.

Så var det för Paulus när han blivit drabbad av mötet med den uppståndne Kristus, han kunde inte vara tyst, det var en verklig omvändande händelse som påverkade hela hans gärning. Till vilket pris som helst, kunde han inte hålla tyst¸ även när han hotades av bli avrättad, vilket han senar kom att bli.

Paulus hade blivit övertygad att den kristna tron gav honom ett evigt liv, att livet blev meningsfullt först om man förde budskapet vidare, trots att detta fick många negativa konsekvenser för honom, så uppvägde hans kristna tro alla dessa tuffa prövningar.

Paulus kamp och iver kom att skänka oss kristna vishet genom hans brev i Nya testamentet och ge oss mod och glädje att skicka vidare kunskapen om Bibelns budskap, att Gud sände sin Son för att rädda oss och ge oss ett evigt liv. I Bibeln skriver Paulus ju vilket jag citerade inledningsvis inför denna lektion: ”Jag skäms inte för evangeliet det är en Guds kraft som räddar var och, juden främst, men även greken”.

Jag skäms inte heller för det glada budskapet, därför startade jag min mission bl.a. genom min enkla Bibelskola här.”