Och Herren vände sitt ansikte till mig….
Vinden har vänt, verkar det som. Undrar nyfiket vart det bär hän. Börjar inte seglen fyllas av en varm bris. Efter allt.
Ber om välgång och inser att jag är Gudfruktig. Blir buren genom allt, det svåra och mörka och ljuset börjar skönjas där borta i horisonten. Tro, hopp och kärlek. Och störst av dem är kärleken.
Mikael Bedrup 
Förstår verkligen inte varför inte fler hittar till din blogg och kommenterar dina kloka ord! JAg tycker mycket om det du skriver!
Tack!!!! Allt gott!