Trosbekännelsen

Prästen Bedrup inleder: ”I kyrkan och i våra gudstjänster, som exempelvis under en dopgudstjänst, använder vi oss ofta av formuleringar av vår gemensamma kristna tro. Trosbekännelsen sammanfattar kyrkans tro och den används i den världsvida kyrkan”. 

Trosbekännelsen är en slags sammanfattning av vår gemensamma kristna tro. Den enskilda tron kan se annorlunda ut eftersom tro är personligt, men när trosbekännelsen läses i våra gudstjänster får vi vila i vad vi gemensamt tror, trots de tvivel som kan finnas.

Ett flertal religioner har en eller flera klart formulerade trosbekännelser. I trosbekännelsen uttrycks den personliga eller kollektiva tron i en religion och de troende uppmanas att bekänna sig till sin tro offentligt genom att avlägga trosbekännelsen.

En trosbekännelse har olika funktioner:

• Den är uttryck och bekännelse av gemenskapen som uppstår genom denna tro, till exempel genom kollektivt reciterande inom ramen för gudstjänsten.
• Den sammanfattar troslärans väsentliga punkter.
• Den innehåller den talandes löfte att leva i denna tro, särskilt vid invigningen av kyrkliga ämbetspersoner.
• Den markerar särskilt specifika läror och avgränsar en religion eller övertygelse gentemot andra konfessioner eller trosläror.
• Den anger rättesnöret för tolkningen av dessa trosläror, som oftast finns stadfästa i Heliga skrifter.

Det finns flera formuleringar av trosbekännelser; dels den apostoliska trosbekännelsen som skrevs ner på 200-talet efter Kristus, dels den Nicenska trosbekännelsen som formulerades av konciliet i Nicea år 325. Den slutliga texten fick sin fastställda form vid konciliet i Konstantinopel år 381.”

Trosbekännelsen talar om tron på:

• Gud Fader
• Jesus, Guds son
• Den Heliga Anden
• Kyrkan
• Livet efter döden

Den apostoliska trosbekännelsen

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Den Nicenska trosbekännelsen

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;  och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv.

Källor: Mikael Bedrup, Svenskan Kyrkans hemsida samt Wikipedia