Eftersökt.
Har den senaste tiden fått en del förfrågningar att ingå i olika sammanhang och styrelser, vilket är smickrande och bjuder in mitt ego och högmod till en fager dans.
Det som slagit mig är att en del av dessa förfrågningar inte föregåtts av presentation av aktuell organisation. Hur kan man tacka ja eller nej, utan att ha god insikt av en organisation? Tror man det känns så smickrande att man bara direkt tackar ja. Är inte det oansvarigt att man tackar ja, utan att veta mer?
Funderar på det här med en prästs roll och etiska ansvar, inför min kommande vigning. Jag tror på transcendens, eftersom jag tror att vårt mål är att våga leva i direktsändning, dvs. att försöka våga leva i sanning med både ord och gärning. Därav bör en präst, som jag ser det, leva öppet och inte ingå i sammanhang som har dolda agendor i någon form – så gott det går.
”Berättar man som det var, så vet man vad man har sagt”, var ett råd jag fick av en nära anhörig. Dock var detta bara ord från denne person. Tyvärr. Å andra sidan är ingen fullkomlig – tack och lov. Vi kan glädjas att vi kan förenas i brustenheten och inte i fullkomligheten. Dock krävs det mod, som Gud kan ge den som ber om det. Ett bra liv innebär att leva efter Jesu ord och handling. Ta rygg på Jesus; ”Jag är vägen, sanningen och livet”.
Idag skall jag försöka leva ärligt. Och för detta ber jag om Kraft från Gud.
Mikael Bedrup 
Kommentera