”Och så var det över…”
Precis så sades det i min bilradio för fem år sedan, efter första introdagen på Johannelunds teologiska högskolan. ”…och så var jag präst..”, var orden som följde. Märkligt befriande passande budskap, och från Gud som jag då och nu tolkar det. Och så är det också nu, och orden från min radion, stämmer, tiden har rusat iväg så här efteråt, dock har det varit många långa dagar och timmar framför böcker, i bibliotek och på resa till och från olika lärosäten, kyrkor och församlingar.
Det är över, är nu färdig med min utbildning. Idag var det avslutnings- och sändningsgudstjänst i ovan, i min skola (jag står längst till höger). Och så skiljdes vi alla kamrater, som varit som min familj under ett halvt årtionde; hela dagar, kvällar och även helger. Vi sprids nu som präster över hela riket för att sprida Guds kärleksfulla budskap.
Det har varit samtal under lektioner, under raster och på kvällar. Lärare och elever – alla har varit så kärleksfulla mot mig. Därför är det med stort vemod som jag gick därifrån idag. Trodde det skulle vara stor glädje, men det är faktiskt tvärtom. ”Att skiljas är att dö en smula”, lyder ordspråket så vist.
På avslutningsmiddagen igår fick jag och Elin en utmärkelse, då vi var de enda som gick igenom alla år på en gång, dessutom hade vi mest poäng genom högskolans 150-åriga historia. Blev mycket rörd och en annan motivering var att jag hade gett skolan information om alkohol, vilket ansågs värdefullt, vilket gladde mig och utmärkelsen tillägnade jag alla 385 000 glömda barn i alkoholindränkta hem. Lägger ut bilder nedan från dagen idag enl. nedan. Håll till godo. Tack alla kamrater, ni ligger oerhört djupt inne i mitt hjärta.
Mikael Bedrup 
Kommentera