Hopp….

Några lediga dagar är strax över…

Skönt och viktigt. Höjer blicken, tack vare tron, att det finns något där bortom bergen, för att återanvända ett bekant uttryck.

Saknar obeskrivligt mycket min kompis Hasse. Får återvända till behagliga minnen när vi färdades på våra mc’s genom mellan-Sverige under soliga dagar på kurviga för mig okända vägar.

Nu fattas han oss. Och livet här går vidare, märkligt nog.

Håller på att läsa ”Gud i Sverige” av Göran Hägg. Intressant att se den kristna vägen genom 1000 år. Från hedendom till dagens natur tro hos många. Kristen tro verkar vara ett lagomförhållningssätt för många numera. Man är med för att bevara våra kyrkor. Eller för att vara med i fikagemenskaper. Många tycks inte vara intresserade av den kristna trons kärna och stjärna eller Bibeln heller för den delen. Och i församlingarna finns det få Bibelstudium. Liberalismen verkar bidra till att avveckla den kristna tron, tycks Hägg mena i boken.

Jag har intensiva dagar framför mig. Många gudstjänster av olika slag i Tolfta församling i Tierp.

Och den sista veckan i mars, under fem veckodagar håller jag i morgonandakten i Sveriges Radio P1. Just nu håller jag på med att samla ide’er och strukturera dessa anföranden.

Är inne på den sista månaden i Tolfta under min vikarieperiod. Framtiden? Om den vet vi inget.

Hoppet är det enda som tycks hålla upp oss. Jag vet att mitt hopp stavas Jesus, så har det inte alltid varit. Ett evighetshopp är bäst att ha. På den tror jag.