”If I can dream of a better world”…
1973 satt jag och både såg och lyssande till ”The King”, dvs Elvis Aaron Presley på Hilton i Las Vegas, USA. Hade tjatat på pappa och mamma innan vi kom till den blomstrande ökenstaden med enarmade banditer, spelpalats, enorma hotell som gratis serverade drinkar till alla som hade åldern inne och det pågick ständigt dygnet runt med stora artisters shower, då som nu.
I helgen såg jag minneskonserten som ärade Elvis comeback show 1968. Ingen av dagens artister kunde mäta sig med Elvis utstrålning och röst. Dagens artister blev faktiskt inte ens bleka kopior märkte vi.
Ibland föds det de som sticker ut lite extra. Alltså lite mer än extra, som Elivis, Michael Jackson, Zlatan. Vi alla är dock något extra, det märker och hör jag i alla mina sorgesamtal jag har med anhöriga. Livet kan bli så olika.
Drömmen finns dock hos de flesta om ett gott bra liv. Ibland blir det inte så. Men hoppet finns där. Fast för en del, en hel del, så avtar livets ljus över tid. Tilliten kan braka ihop, både till sig själv och andra.
Blir ofta ledsen när jag hör hur en del har haft det. Trasigt, ledsamt, ensamt och hopplöst.
Idag begravde jag en människa som älskade Elvis, så jag föreslog ovan låt. Texten bejakar hoppet om en bättre värld. Om vi skall få det, gäller det att vi vågar bejaka livet, att vi vågar vara sköra tillsammans och dela våra livserfarenheter. Jag är naiv, som tror på en bättre värld. Min tillit till andra har blivit krossad flera gånger. Jag tror för gott om människor, sägs det.
Men jag tror på en bättre värld. Och när vår egen kärlek inte räcker, så får vi be vår högre kraft om hjälp. ”If I can dream…”
Mikael Bedrup 