Duger jag…

Tankar kommer och går…

Så är det, så har det varit. Vilka är vi och vem är jag, vilka roller har man, vilka förväntningar har andra och vilka har jag på mig, är frågor som kan komma upp. Mitt i allt detta finns en liten pojk som undrar hur allt blev som det blev. Livet kan bara förstås båkåt, levas framåt, men endast upplevas i nuets andetag.

Passerade Uppsala Slott idag, såg upp, mindes att jag var dj där 1983 – ett annat liv för så länge sedan, men ändå nära, ändå obegripligt, såsom framtiden ter sig. Jag snart präst? Obegripligt för mig, men inte för Honom – får jag lita på där i tvivlets dimma och alltid lita på att hoppet skingar rädslan igen.

Skilja på person och persona, så nära, men ändå inte samma. I djupet av oss själva finner vi den enkla nakna Sanningen. Har varit där och vänt. Inte jag, utan Gud i mig, skrev Hammarskjöld, från sin person med personan som utsiktspunkt över både det goda och det brustna. 

Så märkligt – livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: