Mirakel idag, stora sådana…

Det finns så mycket, som jag inte behärskar…

Idag har vi i min klass tränat kort på att genomföra en högmässa alldeles själva. Puh… Det är så otroligt många olika moment, där man skall säga olika saker och gå till olika platser. Förvirrande i början. Visst har jag sett många högmässor, men att själv vara i centrum och ha ansvaret för allt är just nu rätt rörigt. Borde fått handboken långt tidigare, så jag under mina praktiker kunde studera bättre, tycker jag.

Min vän, den underbara prästen Christina Schenning, hjälpte mig igår på ett generöst sätt och gav mig många goda råd. Tog mig mod och ringde, så vips fick jag lite hjälp. Tänk att det ligger så långt inne att be om hjälp. Har hört många säga samma sak. (Tack Christina och hela din underbara familj!!!)

Har idag fått veta, av prästrekryteraren, att min generöse Biskop Ragnar Persenius lovat att jag (och andra) skall få druvjuice i nattvarden i Uppsala Domkyrka vid min vigning 14:e juni. HURRA, HURRA, HURRA!!!!  TACK så himla mycket Biskop Ragnar.

Nu kan jag bjuda in alla mina vänner som inte nyttjar alkohol till nattvarden – de som inte vill och de som inte kan. JAG ÄR SÅ GLAD!!!!!!! Således verkar det bli två kalkar denna för mig så stora dag, en med vin och en med alkoholfritt, dvs. absolut alkoholfri – druvjuice. Har under sex år talat om svårigheten för mig och många, många andra att inte bli inkluderad, och så kom den här gåvan idag. GUD HÖR VERKLIGEN BÖN!

Jag börjar min prästtjänst, som pastorsadjunkt, i Gottsunda (se bilden från Gottsunda kyrka bredvid) den 1:a augusti, fick jag också reda på idag. Var där på min praktik för två år sedan. Ett mycket spännande pastorat och område, som jag skall berätta mer om i ett senare inlägg.

Hade ett spännande lunchmöte idag med en ev. kommande EU-politiker, där mina råd och mitt nätverk efterfrågades. ”Himmelriket är nära…”, men även helvetet för många, bara en armlängds avstånd för många alkisar.

Imorgon skall jag dels besöka min första praktikplats, Örsundsbro, för att därefter se Kummelby församling i Sollentuna, utanför Stockholm. Verkligen kul att se och besöka den kyrkliga verkligheten efter alla års studier.

På kvällen – imorgon, kl. 1900, är det fri entré på Katedralcaféet, bredvid Uppsala Domkyrka, där jag skall intervjuvas under serien ”Öppet samtal” och då med undertemat: ”de glömda barnen”. KOM DIT!!!!

Den 20 februari var det sex år sedan, jag gick in alldeles själv, in från gatan på mitt första möte i mitt självhjälpsprogram. Vem hade i sin vildaste fantasi trott att jag kunde lära mig så mycket som jag fått förmånen att göra. Att jag sedan skulle klara av det, med Guds hjälp, bli antagen och snart få förmånen att tjäna som präst. För mig övergår det här mitt förstånd. Åren har varit fyllda av motgångar och smärta, även av död i min närhet flera gånger, men trots allt – Någon har burit mig genom allt.

Och så finns det de som inte tror på mirakel…