Vi tar så mycket för givet…

Att kunna andas själva anser vi är självklart…

Det finns så mycket som vi inte reflekterar över, förrän något inträffar. Man själv blir sjuk, eller någon i ens närhet – till exempel. Att kunna duscha varje dag, att dricka vatten direkt ur kran, att få nästan gratis sjukvård, att inte ha ont m.m….

Att inte kunna andas tillräckligt är knepigt, och det blir sämre dagar då man är förkyld. Att kunna koncentrera sig och plugga om man sitter på ett oerhört högt berg är ju inte så vanligt, men att ha svår astma innebär faktiskt att studera under liknande förhållande. När man även har värk så man inte kan sova ens hyfsat, så befriar devisen: ”En dag i taget”. Kopplar man det till hoppet, så orkar människan vidare – trots allt.

Vi människor är så skapade att vi kan mer än vi tror om oss själva. Har jag märkt. Ibland förringar vi oss själva, krymper oss, blir fångade i smärtans garn.

Det är märkligt att när saker inte fungerar, det är då man börjar leva djupare och uppskattar även dagens minuter och det triviala. Carpe diem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: