Många prövningar blir det…

Maktlöshet, ett litet ord på en gigantisk känsla…

Brukar säga att det finns mycket som fungerar, vilket skänker en insikt att det mesta faktiskt är ok. MEN… det finns trots denna viktiga inställning, tillfällen då  man tycker allt i livet blir lite jobbigare.

Min tro på att Gud hjälper mig och inte sviker är en enorm tillgång. Som idag….

Vaknade av att det var blött nedanför sängen. Katten eller hunden… tänkte jag, men insåg att den inte hade kunnat komma in i sovrummet då dörren var stängd. Åkte till skolan och ringde hem. Kan du kolla sovrummet? Jo, vattensängen läcker. Hmmmmm….. Kastade mig in i bilen och sitter nu och försöker tömma en säng som är fylld av många liter vatten. Hur mycket har läckt ut egentligen och hur länge har detta pågått? Är golvet under förstört? Varför trodde jag allt det bästa imorse – är det bra eller dåligt?

Prövningarnas tid har det sannerligen varit de senaste åren. Skadad axel med flera operationer, astma, usel ekonomi (och hur skall jag få råd till en ny säng nu – och var skall jag sova inatt…), svåra studier tidvis, ingen fritid direkt m.m…..

MEN jag lever, alltså finns det hopp. Tänker på min kamrater som går till den underbara Soppmässan – de skulle vara glada att ha ett vattenskadat hem. Så vad klagar jag på egentligen. Bökigt, javisst. Totalt uppgiven – sällan. Återigen vänder jag tillbaks till löftena, Guds GPS till oss när vi har det jobbigt. Vilken kraft, vilket livsmod de ger.

Jakobsbrevet kap 1, verserna 2- 6:

”Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet. Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist. Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om. Men han skall be i tro, utan att tvivla”.