Misstror slumpen återigen

Allt är ren och vacker nåd.

Börjar jobba i Gottsunda församling på tisdag. En lång ledighet har strax passerat. Varit med Familjen, mycket välbehövlig bara-vara tid.

Senaste veckan har jag varit en hel del gånger och lyssnat på olika präster/pastorer på Livets Ords Europakonferens och från församlingar som växer över hela vår underbara jord. Allt från messianska judar till en präst från Svenska Kyrkan som predikade och lade ut Guds Ord för nog långt över 10.000 människor.

Och så lyssnade jag på Göran Skytte. Göran har gått från barnatro till ateist till aktivt troende genom många olika skiftningar. Skytte är begåvad och en klar förkunnare som drar stora skaror var han än talar. Över 70.000 personer hit tills har hört hans utläggningar om den levande Guden. Och lika många har köpt hans böcker. Hit tills.

Skytte talar både i hög och lågkyrkligheten, men dock sällan där mitt emellan, står det i hans bok, ”Omvänd”. Det är trist. Skulle vara intressant om han kom att tala överallt. Budskapet är personligt och Göran vågar tala om sina tillkortakommanden, dvs. om högmod kontra det andra diket självförakt. Att våga möta andra och att våga tala om det svåra, de svåra frågorna man bär på ventilerar han på ett klart sätt och han tar ”rygg på vinnare”; Göran Brander, Wilfrid Stinnisen m.fl. Skytte söker sanningen och kunskapen. Att bara sitta hemma på sin kammare och tro att något gudomligt skall ske är bara lathet, utan Göran söker sig till kunniga teologer och Gudsmän. Och han läser Bibeln…

Utrustad med en studiebibel med förklarande kommentarer till de olika bibelavsnitten öppnar upp förståelsen in i vår tid med våra tankesätt, som skiljer sig en del. Dessutom har han utrustat sig med kommentarsverk. Så skall en slipsten dras. Allt fler kristna läser Bibeln allt mindre har det sagts mig. Det är tråkigt. Genom Bibeln kan vi lära oss att förstå hur Gud tänker, vad Hans plan är för oss, mig och dig.

Bönen, denna svåra handling i det sekuläriserade Sverige, bör frimodigt lyftas fram. Många ber utan att våga tala om att de gör det. Som om man skulle skämmas för att vilja ha en relation med denne Någon som vill oss väl i allt. Under min utbildning såg jag flera som bad vid måltider, det gav mod och frimodighet. Tacka för maten till den som skapat allt hör till hyfs. Tycker jag numera. Många har varit inblandade för att jag skall få något att äta. Bilar har transporterat, någon har odlat, någon har startat en affär etc. Förr i tiden tackade man någon om man fick hjälp. En utdöende gest.

Flera kamrater har den senaste tiden varit utsatta för stora faror, men klarat sina liv. Änglavakt i någons fall och mer direkta ingripanden i andras fall. Har sett mirakel, folk har blivit räddade, på oförklariga sett. Det är bara tacka och ta emot. Någon verkar vilja oss väl.

Tack!