I backspegeln.
Ser tillbaks på förra veckan hemifrån.
Igår predikade jag i Gottsunda kyrka, det blev en hel del gudstjänstbesökare och jag uppmanade bl.a. att vi alla skulle kunna fika ihop efteråt. Och jag tror att de flesta stannade för en stund med gemenskap. De fantastiska frivilliga som servade med fika fick en riktigt hekstisk stund. De hade inte väntat sig att alla skulle stanna efter gudstjänsten.
Vi alla behöver varandra var budskapet från Gud förmedlat via mig. Att predika med migrän är inte toppen, men det går. Det är så många trevliga människor som bär en, både de som arbetar i kyrkan och möjliggör gudstjänster och vi alla som är en kristen gemenskap eller som vill ta del av den.
I lördags cruisade jag Mälaren runt med uppskattningsvis 25 000 andra vänner på hojar. Starten gick i Solna som vanligt. Det var elfte gången i rad som jag tog del av hojgemenskapen. Träffade överallt folk jag känner. Helt fantastiskt. De som jag funderade på träffade jag. Märkligt, men jag misstror slumpen.
Hamnade på en andakt i en kyrka där det var ett hojstopp. Tog med mig några vänner. Vi kunde dessvärre konstatera att man måste ”läsa sin målgrupp”. Nu presenterades en färdigskriven bön för motortrafikanterna (märkligt ord tyckte jag) och så sjöngs bl.a. ”Härlig är jorden”. Kändes som man åkte tillbaks i tiden till 1800-talet – minst. Inte kändes det som man berörde hojåkarna på något sätt, dessvärre. Man gjorde som man alltid gör. Vi var bara tre hojåkare, resten ca sex personer var i huvudsak pensionärer. Utanför passerade 25 000 hojåkare…
Träffade på bröder och systrar från kristna hojklubbar också, bl.a. från Network Mc och Crossroads Mc. Med sina ryggmärken visar det på Jesus, utan att skämmas. Ingen tar illa upp, tvärtom. Hamnade i många möten och samtal. Är du på riktigt? – frågade några. Va? En präst som kör hoj . va coolt… Prästkragen signalerade att Gud är närvarande. Som om präster inte skulle åka hoj?
Eller är det så att präster syns alltför lite i publika sammanhang utanför kyrkan, undrar jag. Tar man av sig prästskjortan när man är ”ledig” för att inte bli störd av frågor eller ser man uppdraget som ett jobb mellan kl 09 -17 i huvudsak? Inte vet jag, dock har jag alltid tyckt att jag ser för få präster i vårt samhälle.
Som egenföretagare i hela mitt liv så levde jag med mitt företag dygnet runt. Och inte var det jobbigt, tvärtom. Jag gillade ju det jag då jobbade med, liksom jag älskar det jag nu fått förmånen att arbeta med. Att på heltid studera Bibelns vishet och befrielse och att möta människor och kanske gå med dem under några steg på deras livsfärd. Präst – vilket underbart uppdrag.
Idag är det måndag, vilodag för mig. Den här dagen tar jag också på allvar.
Mikael Bedrup 
Kommentera