Definiera församling?
Är det den geografiska indelningen och de som bor där och som där är medlemmar i Svenska Kyrkan (man blev automatiskt medlem i Svenska Kyrkan om en föräldrar tillhörde Svenska Kyrkan, dvs. om man är född innan år 1992), som utgör en församling?
Är det byggnaderna eller personalen som utgör församlingen. Eller på många håll också de få som går i sin församlings kyrka (det finns en hel del kyrkor som har många gudstjänstbesökare också; egen anmärkning). Läs en intressant blogg om detta här….
Tror det är viktigt att bygga sin församlings identitet på gemenskaper av människor som går i kyrkan och dess gudstjänster. Det som förenar är ju tron eller önskan att tro på Jesus. Det heter ju kristendom (Jesus KRISTUS). Det bör vara viktigt att tala om stjärnan och kärnan i vår tro, Jesus. Utan kunskap och relation med Kristus är det ingen kristendom, då är det något annat. Då kan vi ta bort korsets och dess frihet för oss.
Risken är att det som blir kvar bara blir en etik, en horisontal humanism. Då faller allt på dina och mina förtjänster. Och det finns tillfällen då vi alla människor inte räcker till. Utan förlåtelse finns ingen kärlek. Och utan kärlek finns ingen förlåtelse. Gud är kärlek. Skaparen behöver skapelsen. Och tvärtom.
Våga förtälja det glada budskapet, evangelium!
Mikael Bedrup 
En kristen församling är den minsta autonoma enheten i den kontrollapparat som kallas kristendomen. Dessa enheter har odlats fram ur generationer och åter generationer genom hjärntvätt, manipulation, hot och orättfärdigt påtagen moralisk överlägsenhet. Med underbara resultat som korståg, inkvisationen, medeltiden och årtusenden av krig som fortsätter än idag. Allt i namnet av en gud som, ”enligt egen utsago”, gladeligen dödar tusentals oskyldiga på grund av svartsjuka.
Jag är ledsen, det var inte särskilt goda tankar… Men det är en viktig fråga. Än idag eldar präster i kristna församlingar i afrika upp levande kvinnor och barn, under anklagelser om häxeri.
Frågan är om det är guds förlåtelse vi bör söka, eller de barn som i detta ögonblick svälter ihjäl.
Så snälla ni, lockas inte av vackra sagor in i apati, utan hjälp mig, oss och varandra, att komma på ett sätt att slippa stå med huvudet böjt i skam inför moder Jord och fader Sol (de mest påtagliga kraftkällor jag känner till, utan vilka jag inte skulle existera). Det är hemskt, jag vet, men tillsammans kan vi lösa dessa, egentligen bagatellartade problem. Det är ju inte som om vi saknar hjärnor och förmåga till sansad dialog, eller? Kanske kan kristna församlingar bli den minsta enheten som arbetar på lösningar, istället för att bidra med pengar till de kristna församlinga som inte kan bete sig.
Men vi måste tala klarspråk med varandra. Den samtida verklighetens språk. Ty hur lär bibeln oss handskas med… tja, kärnvapen, biologisk krigsföring, diktaturer, eller andra nutida galenskaper som faktiskt berör oss alla?
Man kan bara förändra det man erkänner, är en bra utgångångspunkt, dvs. sanningen skall göra oss fria. Där människor funnits/finns är alltid risken att makt, rädsla och kontrollbehov är bakomliggande orsaker som styr negativa handlingar, detta har gjorts även i religionens namn. Dock är det inte ex. det kristna budskapet att förfölja och skada. Tolkningar i egenintresse kan dock försöka rättfärdiggöra handlingar i religionens namn, då man gömmer sig bakom religionen då det egentligen är helt andra intressen som styr.
I Bibeln står det att Gud är kärlek. Det du beskriver är inte kärlek för mig. Allt gott Fredrik!!
Men jag beskriver inte kärlek. Jag försöker inte ens beskriva kärlek. Problem är sällan förknippade med kärlek…
(Vad är det med religöst sinnade personer och tjatet om kärlek egentligen? Varför måste ni hela tiden försöka pränta in att det är kärlek ni sysslar med? Varför låter ni den inte synas med handling istället?)
Jag hoppas dock att mina hårda ord inte skymmer det budskap som jag faktiskt vill förmedla: En församling består (oftast) av välvilliga godhjärtade människor, och ni har en enorm internationell organisation bakom er.
Dock så ligger det väl på församlingens ledare att sluta ”leda sina får” vilse i uråldrig dogma, och faktiskt börja prata om de faktiska problem mänskligheten står inför.
(hint: det är inte huruvida homosexuella ska få gifta sig eller inte…)
Hej igen Fredrik!
Kärlek förutsätter handling (se Jakobsbrevet – som tar upp det).
Delar din åsikt att vi alla behöver se de problem som finns och vi alla behöver från våra horisonter (dvs. oavsett om man är kristen, ateist eller agnostisker ex.) försöka gripa in och göra skillnad. Personligen arbetar jag aktivt för att både genom handling (skrift, föreläsning och mer praktiskt) både informera och gripa in där alkoholen förstör, som du säkert vet.
Alkoholen bedövar ca 1 miljon som har ett risk- och missbruk i Sverige idag, runt dessa finns det ca 4-5 personer (familj, vänner, arbetskollegor etc) som också berörs, dvs. halva svenska folket har ett alkoholproblem. Där arbetar jag aktivt på olika nivåer. Det finns många fler som mig, kristna och inte kristna som försöker förbättra världen.
Allt gott! Mikael