Denna dag, fridens dag.
Jösses vad jag for omkring förra veckan. Men kul var det. Och inte så betungande.
Igår ansvarade jag för högmässan i Gottsunda. Gruppen Sextett var med och de spelade så himla bra, många gamla fina jazzörhängen. Och Gudstjänstbesökarna klappade händerna. Man får det i vår kyrka, det är ju glädjens högborg, åtminstone tycker jag det. Att predika Guds ord, rent och klart, är en utmaning och jag har valt att inte ha manus. Gud får tala in i stunden. Självklart har jag gjort min hemläxa innan. Tror på den Levande stunden, det levande mötet, den Levande Guden.
Enigheten i Kristus var söndagens tema. Och många njöt av varandras gemenskap på det ”heliga” fikat efteråt. Det är för många en högtidsstund att träffa andra på söndagen. Många är ensamma, så jag uppmanar alla att dela erfarenheter efter gudstjänsten. Söndagen skall ju vara vilans dag, så man skall inte jäkta, utan njuta.
Dock fick jag förmånen att på sen eftermiddagen tala i Fittja kyrka, utanför Örsundsbro. ”Se mig” var temat och samtalet mellan mig och den modiga prästen skulle handla om de ”glömda barnen” samt om miss- och riskbruk. Jag talade fritt ur hjärtat om det som kändes angeläget av mina erfarenheter och det blev en del frågor med de som kommit för att lyssna (men det blev även en del sång, självklart ”Blott en dag..”) och jag bjöd även på musik från min MP3. Petter, ”Så logiskt”, Uno, ”Under ytan” och Elvis, ”If i can dream”. Samtalet fortsatte även här vid fikat.
Tänk att det kom en hel del människor till en kyrka, som var belägen mitt ute i ingenstans (åtminstone kändes det så). Ämnet tycks beröra. Och idag fick jag en förfrågan från en riksdagsman att tala om hur vi kan få friskare familjer. Tänker ofta på 2:a Korinterbrevet, kapitel 5, vers 17. Och det gör mig glad. Hoppet. Och idag är det min vilodag. Amen.
Mikael Bedrup 
Kommentera