Är familjen viktig för kyrkan?

Individualisering till priset av ensamhet och skilsmässor.

Under veckan som gick funderade jag (eftersom jag mötte företrädare för Norska och Svenska kyrkan samt från den Katolska kyrkan i Sverige under två dagars föreläsning i Lötenkyrkan i Uppsala) på hur kyrkorna möter familjer.

Föräldrar skickar iväg sina barn för konfirmation, ca. 70 timmar. Många gånger frågar inte föräldrar vad deras barn gjort och lärt sig och de kommer inte till föräldrainformationen. Är det så att man tycker att institutionerna skall ansvara för barnens utbildning, skolan läromässigt och kyrkan med konfirmationen, där den skall ta hand om den andliga biten, och sedan bryr man sig inte som förälder på djupet vad ens barn varit med om?

Tror att vi i Svenska Kyrkan på ett helt nytt sätt måste fånga upp hela familjen, dess situation, deras frågor och skapa spännande, roliga och givande mötesplatser som svetsar samman familjer. Många skiljer sig idag, ca 50%. Därför tror jag att vi anställda med våra olika kompetenser kan hjälpa dem och också ta del av familjers kunskaper och erfarenheter. Vi alla är ju kyrkan tillsammans.

Möts av alltför få erbjudande om just ovan ”paket” eller dagar för reflektion, undervisning och delande av glädje och sorg för alla samtidigt i kyrkan. Föräldrarna/vårdnadshavaren/-havarna är ansvariga för sina barns andliga utveckling, därför bör vi alla gemensamt fundera och agera för familjers väl och ve i framtiden. Allt är inte materiellt, även om många barn ”suktar” efter senaste mobiltelefonen och häftigaste datan, då de många gånger tror är att det är där lyckan finns.

”Come together”; sjöng Beatles. Låt det bli hela familjers melodi. Jag kommer att dra mitt strå till stacken. Vad kan du bidra med för tankar, idéer och råd för familjers stöttning och glädje. Kommentera här nedan!!!!