Utflykt för andlig påfyllning.
Fick efter den mer än fullsatta gudstjänsten igår kväll med mig en hel del reflektioner. Hur kommer det sig att denna från början provisoriska kyrka på Söder i Stockholm alltid är fullsatt sedan över 10 år? Det är inte möjligt att ge ett enkelt svar, dock kan man i boken ”Hej och välkommen till Allhelogonamässan” av Olle Carlsson & Elise Blomgren få insikt i de många tankar som utmynnat i denna tydligen attraktiva gemenskap. Har börjat läsa boken för att inspireras.
Några snabba reflektioner är:
- Man möts av en vanligt klädd människa i medelåldern, som redan 1 timme innan start möter med ett leende och delar ut endast Psalmboken (man har ingen agenda, på så sätt slipper man ”prestera” och vara orolig över kommande punkt i gudstjänsten).
- Det är levande musik mer än en halvtimme innan, på så sätt inbjuder man till att alla kan komma tidigt och kunna möta andra och bygga gemenskap innan gudstjänsten.
- Musikanläggningen och ljuset är riktigt bra.
- Man har ett inklusivt språk i allt man kommunicerar.
- Som förstgångsgudstjänstfirare hälsas alla nya särskilt välkomna varje gång, på så sätt visar man bl.a. att man också tror på tillväxt.
- Låga trösklar på alla sätt, man känner sig värdefull oavsett vem man är och vad man gjort eller varit utsatt för, vilket möjliggör växande.
- Kanonmusiker, som väver in visor från vår tid, som alla kan knyta an, med psalmer i berörande arrangemang.
- Druvjuice och glutenfria oblater.
- Ofta personliga delningar eller raka predikningar.
- Lekmän utgör ryggraden i allt; man är kyrka tillsammans.
- Det finns diskussions och gemensamhetsgrupper för vuxna.
- Svaghet utestänger inte.
- Man fikar efteråt, gemenskap befriar från ensamhet och utanförskap.
Det finns säkert mer att säga. Det var fullsatt, olika åldrar, de var från 20- 5o år ca. Det var kändisar, artister, 12-stegare, vanliga normalstörda m.fl., dvs. vanliga ovanliga människor som delade sina liv för att söka äkthet och sinnesro i ett stressig andligt fattigt Sverige.
Det tycks finnas ett behov av samhörighet och en längtan efter stillhet och ärlighet. Tydligen drar en sådan mötesplats människor till sig. Det börjar med att man själv våga säga hur det är, så kan man där få be om mod att söka sitt äkta jag. ”Sanningen skall göra oss fria”; säger Jesus. Det tycks vara så.
Mikael Bedrup 
Instämmer; tycker också det finns tecken överallt i samhället på behov av samhörighet och längtan efter stillhet och ärlighet. Tror det beror på den ”ytliga” attityden som funnits ett tag, den där lite glättiga attityden ”jag sköter mitt så sköter du ditt”. Jag tror att en sådan attityd generellt resulterar i avsaknad & längtan efter ett ärligt djup som i grund och botten finns inom oss människor. Var annars kan man finna sanning & ärlighet gentemot sig själv idag än i kyrkan? Allhelgonakyrkan har uppfattat ”tidens behov” och i och med det visat sig öppen och välkomnar alla slags människor som söker samhörighet, ärlighet & stillhet. Ja, det var mina sammanfattade reflektioner idag, jag har mycket fler men de kommer inom sinom tid fram. Mvh/Vickis
Gudstjänsterna präglas av ödmjukhet och ärlighet, precis som Olle Carlsson. Vi är många som har mycket att lära om det.
Jag njuter så ofta som möjligt av att få vara med och fira Gudstjänst i Allhelgonakyrkan när jag är i storstan.
Oj, vad glädjande, att mina tankar tydligen berört, att Ni kommenterat om alkohol och gemenskap. FORTSÄTT!!! Idag är det söndag och det finns inte en enda gudstjänst som firar mässa, där alla inbjuds till aboslut säker nattvard i Uppsala enl. annonser. Inte en enda, om jag sett rätt. Halva svenska folket lider…