En dag i taget…

En dag i taget.

Livet kan bara levas här och nu. I mitt uppdrag som präst blir jag påmind om detta ständigt. Har lett många begravnings gudstjänster och sålunda mött många sörjande. Mina besök på äldreboende påminner om livets skörhet.

Att ingå i självhjälpsgrupper gör en också påmind om utsattheten. Under de senaste åren har jag mött en hel del som ”gått hem” till Gud.

Har mött en hel del motgångar och det ger en insikt att man får försöka ta en sak i taget, en dag i taget. Men det är inte alltid lätt. Djupast in i mitt hjärta vet jag att Gud hjälper mig och att man får ha förtröstan.

Ibland undrar jag över prövningarna. Och då kan jag återgå till insikten att livet kan levas bara här och nu och att det inte är någon ide’ att oroa sig för framtiden för det gör ingen förändring.

Har i veckan döpt en vuxen. Så underbart fint blev det i vår torsdagsmässa och med modern musik med texter som berörde. Dock sjöng vi psalmen ”Blott en dag”. Självklart.

Dennes kristna resa tog nog fart när han såg mig på stan i min prästskjorta en kväll i somras. Fick sedan frågan om vi tillsammans skulle mötas. Och så blev det och jag gav även en del hemuppgifter. Och nu är han döpt in i Kristi gemenskap. Det är aldrig försent således. Tydligen är det bra att markera kyrkans närvaro när man går i prästskjortan ute på stan när man officiellt är ledig.

På detta sätt visar man på hoppet. Och det tycks behövas märker jag när jag möter många som har det svårt, både unga, medelålders och gamla.

Himmelriket är nära….