Hemma.
Precis så känns det i hjärtat. Min nya roll som präst vilket jag är vigd till, är nu inkorporerad i mitt liv.
Det har gått ett och ett halvt år sedan den stora dagen i Uppsala Domkyrka. I fina Tolfta församling, där jag nu vikarierar, har jag många olika uppdrag till skillnad från min tidigare arbetsplats. Och mer att göra, vilket är kul.
Barngudstjänster är viktiga. Berikande att tala om Jesus. Förmedla hoppet och visa på trons förvandling. Bibelstudiegrupp är bra och givande. Och andra sammankomster där Gud får verka genom oss.
Håller på att lära känna omgivningen. Möts av leenden. Vill att kyrkan är en partner att räkna med i den miljö där den finns. Därav är det viktigt att skapa relationer med allt från företag till kommun och människor självklart.
Det är världens bästa budskap jag får förmedla. Pekar på Jesus och vikten av att läsa Bibeln. Mitt hjärta jublar av att vara i ett kärleksfullt sammanhang.
Snön yr. Och jag ler. Tron på Gud har förbättrat liv. Även mitt. Ditt?
Mikael Bedrup 
Hejhej!
Nyligen börjat läsa din blogg, undrar bara:
Vad är den största gåvan du har fått som präst, utöver det stora att vara Herrens tjänare?
Väl mött L
Den största gåvan är den absoluta tystnadsplikten. Då kan jag hjälpa människor att genom Guds hjälp avlasta och få förlåta dem så de kan leva upprättade liv. Det är också fantastiskt att dela ut nattvard, viga och döpa människor.
Och att predika och skänka hopp och kärlek.
Och…. Det ÄR fantastiskt att få vara präst.
Guds frid o kärlek till Dig!