Hem från Göteborg…

Hem från ”framsidan”!

Två fina dagar i Götet. Bodde kanon. Igår promenerade jag runt om i city. Mötte en hel del utsatta och utnötta. Märkligt många fler än jag hade förväntat mig. Är detta fenomen Sveriges baksida? Vi tycks inte kunna stötta många.

Vilade på hotellet, härligt. Och åt middag där, brukar inte göra så, men kraften var liten. Gott. Läste hela ”Flodhästen i vardagsrummet” av Tommy Hellsten under middagen. Boken belyser medberoendet och beroendes liv på ett insiktsfullt sätt. Läs den, finns i pocket.

Massor av präster kom in på hotellet… Väckelse? Det var präst och diakonmöte i stan för hela Göteborgs Stift. Mötte diakonen som bodde i samma hus som jag, när jag studerade Svenska Kyrkans grundkurs år 2003. Träffade dennes kollegor och de berättade att man i deras konferens diskuterat dopet. Undrar om de belyst de glömda barnen? Finns de i våra tankar i våra församlingar och finns det en handlingsplan hur man kan nå dem, tänker jag.

Förberedde mig imorse, och så blev det hotellfrukost. Tycker det är stressigt att leta överallt vad man skall äta och risken är att man äter för mycket. Åt hyfsat nyttigt.

Gick ner med tung ryggsäck till Läppstiftet, den uppseendeväckande byggnaden i Göteborgs hamn där konferensen ägde rum, se ovan bild.

Talaren innan mig belyste bland annat kropps språk. Hon var dotter till skådisen Elof Ahrle, som vi sett i många härliga pilsnerfilmer. Hon lockade många befriande skratt och viktiga insikter.

Lunch med arrangörerna. Barntandvården är de som först ser glömda barn och är de som kan slå larm liksom skolorna, fick jag reda på där. Undrar om man gör det och har tillräcklig kunskap?

Föreläste i två timmar för fullsatt lokal. Hoppas och ber att man förstod det viktiga budskap jag vill framföra för alla 400 000 glömda barn i Sverige som jag vill förbättra livet för. Upplevde att många blev djupt berörda. Genom vår egen svaghet kan vi förbättra världen. Många har insjuknat i styrka och har svårt att bejaka att vara människa, inte att göra människa. Vi behöver andlighet, inte bara prestationer. Vi duger som vi är, dock inte alltid vad vi gör. Tror mina föreläsningar förbättrar insikten. Likgiltigheten för oss själva och andra är verkligen livsfarlig i vårt land idag. Det är därför jag mötte så många utslagna i Göteborg.

Sitter på tåget hem till Uppsala. Växelfel. Vi kan åka till månen, redan 1969 och jag var full då och tio år gammal, men vi kan inte få fram ett tåg. Märkligt.

Imorgon blir det vila. Och i helgen kontroll av nya Tierp Arena. Och arbete i församlingen på söndag. Härligt! Utfärder behövs, ger nya insikter. Borta bra, men hemma bäst. Here I come!