Begravningsgudstjänst är viktig för livet.
Som präst lägger jag ner mycket tid på griftetalet. Försöker visa på en bild av den avlidne. Alla bär dock på sin. Viktigt att öppna upp för att sorgearbetet kan gå vidare. Vi alla har ju betytt något.
Våra psalmer som är kända ger styrka genom riten. En blandning av den musik som också är nutid ger en stadga att hålla sig vid när livet ruckas.
Märkligt att sorg och glädje ofta går nära varandra vid denna kyrkliga handling. Idag är det åter dags att möta livets utkanter i denna passage du rit.
Må den levande Guden bära oss.
Mikael Bedrup 
Personligen så upplever jag att mitt sorgearbete är en blandning mellan en stor saknad av personen och en samtidig glädje över att ha fått vara en del av denne persons tillvaro. Jag har förhoppningsvis fått betyda lika mycket för den nu avlidne som den avlidne har betytt för mig under åren.
Det jag har upplevt vid nära och käras bortgång är att jag alltid tänker… nu måste jag dra ner på tempot och njuta av livet då det inte är okej att rusa rätt igenom det med alla måsten, krav och ”ska bara:s”…
Men! Man lever så som man har tänkt vid dessa tillfällen bara under några veckor, och det tar inte lång tid innan livet rusar på vanligt igen med jobb, familj och allt annat som pockar på uppmärksamheten.
Varför är det så?
Jag har kommit till insikt att jag måste bli bättre på att njuta av dagen och jag måste lära mig att stoppa upp i livet för att uppleva nuet lite oftare.
Det är mitt löfte till mig själv.