Fortbildning…

Färdigutbildad…

Förr i tiden så kan man mycket generellt säga, att när man väl utbildat sig till ett yrke så var man färdigutbildad. Nu driver utvecklingen och konkurrensen allt framåt mycket tuffare. Man behöver ständigt uppdatera sig inom de flesta uppdrag.

Som präst döper jag in människor i Kristi kropp. Funderar mycket på hur vi alla, jag och de jag döper – unga som vuxna – behöver uppdateras och lära oss mer om den kristna tron, läran och förhållningssättet. Det finns allt för lite utbildning för oss alla församlingsbor om kristendomen.

Vi behöver lyfta Bibelundervisning, uppbyggelselitteratur och samtal i olika former. Vi behöver frigöra tid i våra uppdrag som präster och anställda för fortbildning. Om vi inte talar om den kristna tron oss emellan, varför skall vi då kunna tro att våra församlingsbor vill och kan göra det. Vi måste leva som vi vill att andra skall göra.

Tror det finns en längtan till detta än mer i våra församlingar, men det finns hinder på vägen såsom ex. för mycket verksamheter som inte styrs av klara syften, att man skäms för att man kan så lite om den kristna tron och inte vågar berätta detta, att man inte vågar fråga sina kolleger eller församlingsbor hur mycket de kan och hur mycket de tror; det finns säkerligen fler orsaker.

Det jag och många kan konstatera är att man i många stycken nöjer sig med hur många eller hur få som kommer till våra gudstjänster och att alltför få anställda kommer dit på ledig tid och detta gäller över hela landet. Vi styrs av hur våra gudstjäsnter skall se ut genom handboken i Svenska Kyrkan, och det kan man ha olika åsikter om, men jag tror att om man lägger lika mycket tid på HUR man gör dessa, inte vad, som man gör inom events i näringslivet så skulle det betyda att fler kommer.

Vi måste våga fråga och våga lyssna in i våra församlingar om hur våra församlingsbors tror är och vad de älskar och saknar.

Vi har ett bildningsproblem gällande kristen tro och kunskap generellt sätt och allt för få vågar frimodigt tala om hur mycket Jesus betyder för dem och allt för få, tror jag, bjuder in sina vänner, grannar, kolleger till sina kyrkor. Och många nöjer sig med de aktiviteter som finns, även om de är fina och anställda gör så gott de kan, men man kanske längar mer efter samtal om tro, hopp och kärlek – dvs. Gud.

Att tala om Jesus klart och tydligt kan uppfattas som ett problem, att man blir stämplad som ”vettvilling”, en ”livets-ordare” eller dylikt. Detta är ett problem. Talar vi inte om centrum i vår tro, så kommer allt det vi gör och tänker bara bli light i våra liv och aktiviteter.

Låt oss be om mod att våga vända mot centrum – Jesus, korset, upppståndelsen och hoppet om ett evigt liv.

Jag har valt – jag tänker tala klarare om Jesus i allt jag gör och tänker. Hur tänker Du?