Är det slumpen att vi valde att flytta iväg från allt?
Varifrån kommer lusten?
Och varför avslutar man en fast anställning och åker från ett gigantiskt nätverk, som i mitt fall inneburit; att många kommit till den församling jag jobbade i, att jag kände igen många och vice versa i hela Uppland och att jag fick flera förtroendeuppdrag såsom som invald ersättare i Riksdagen för KD, ersättare i Kyrkomötet, talman i en organisation samt invald i Kyrkofullmäktige där vi bodde.
Nyfikenhet och längtan till utmaning är nog svaret.
Dessutom har jag upptäckt att från Mors sida levde vår släkt kring Dalby (utanför Lund) från 1600- till 1900-talet. Mor var uppväxt i Hässleholm. Kan det finnas en djupare längtan med känslan att komma också i våra gener? Inte vet jag, men så kände vår dotter när hon kom till Skåne första gången för 10 år sedan.
Familjen har letat och sett massor av gårdar, både på nätet och live genom åren, och när fru och dotter gav upp, så sade jag att gården kommer…. Statistiskt sett borde den komma.
Och det gjorde den. Låg ute femton minuter på nätet, och då slog jag och vi till och köpte den osedd. Givetvis innan vi gjorde upp köpet, så hade vi samma dag en oberoende besiktningsman. Noggrannhet är en dygd och en bra grund.
Nu kommer jag skriva lite framöver om våra nya liv här och vad Skåne har att erbjuda.
Det var nog inte slumpen som avgjorde, då det var för många slumpar ihop för att det skall vara slumpen. Gud vill och kan hjälpa oss om vi ber om det. Och när rätt tid är inne. Som han vill. Inte vi och jag. Nu är vår släkt tillbaka och det i 2000-talet i Skåne oh för Skåne.
Here we go…
Mikael Bedrup 