Första advent, kyrkoårets början och färden mot centrum där i Jerusalem.
Snön är nästan borta, men jag fick idag återigen själen balsamerad tack vare gudstjänstbesöket i Lena Kyrka utanför Vattholma. Vi var en hel del som tillsammans firade första advent, då färden för oss igen börjar mot centrum – Jerusalem. Jesu möter oss i ögonhöjd på färd sin färd där på åsnan.
En Gud som vet hur vi har det, som ser hur det är med dig och mig, och som varit här – han är en av oss – och ändå Gud. Inte en opersonlig Gud, utan en som bryr sig så mycket att han offrar sig för Dig, så du kan färdas vidare – där allt är förlåtet om du försöker hålla dig nära Honom. Tack vare Jesus kan du börja om varje dag och växa, med hans nåd kan du försöka bli en sann människa.
Kalken var fylld av Kärlek idag, även till mig. Prästen delade ut två olika slags drycker och även jag bristfälliga Mikael, fick äntligen vara med och låta bägarens dryck fylla min strupe, så att nåden kunde fylla hela mitt inre med den totalt utgivande kärleken, med blodet som färdats från korset där på Golgata utanför Jerusalem, för över 2000 år sedan, ända till mitt förvandlade hjärta år 2008.
Körens vackra toner fyllde mitt inre med sinnesro på något oförklarligt vis, när jag där under valven kunde sluta mina ögon – och bara vara, inte prestera,
Våga framåt. Stig upp ur ditt trasiga. Du är buren av total kärlek, där på åsnan. Försök leva ärligt – för allas skull.
Mikael Bedrup 
Kommentera