Är detta en trend och vad beror det isåfall på?
Vad jag lagt märke till, är att det finns en hel del präster som går till andra uppdrag utanför kyrkan. Undrar varför?
Är kyrkan inte tillräckligt intressant, hjälper den inte till med att utveckla sin personal eller finns det andra faktorer som bidrar till att de som vigts till präster slutar, och det efter en lång teologisk utbildning. Är det lönen i näringslivet som drar, finns det en efterfrågan på själavårdare och efter de som kan se till hela människan i branscher där man tidigare mer först sett till resultat och vinst, före människan, men som nu behöver kompetens för att slippa nyanställa personal då det alltid är dyrare, än att behålla sina med- och motarbetare.
Vet inte om min spaning är korrekt, men…
Undrar hur man kan prästviga någon som direkt efter sin prövotid, sitt pastorsadjunktsår, återgår till sin tidigare tjänst som man är tjänstledig från, för att efter prövoåret återgå till sin bra betalda tjänst (som kyrkan inte kan konkurrera med) och därmed slutar man som präst, såsom Helle Klein skriver (man är ju präst hela livet när man är prästvigd, vilket hon vet).
Om man som biskop godkänner detta fall, undrar jag vad tanken är?
Skall framtidens präster vara anställda hos företag och blir då indirekt tvingade att vara lojala sina arbetsgivare, inte Gud (man kan inte tjäna både Gud och mammon, står det i Bibeln). Jag förstår inte. Å andra sidan vet jag inte allt i detta fall, men nog syns det märkligt. Och vad skall man ha en prästvigning till om man inte vill verka i kyrkan, åtminstone om man överger kyrkan direkt.
Så här skriver idag den rel. nyvigda prästen, som skriver att hon nu slutar (?) och snart återigen Aftonbladet-journalisten Helle Klein bl.a:
”Det lackar mot jul… och avslutning pågår i mitt liv som präst.
Mitt pastorsadjunktsår i Nacka församling slutar i och med nyårsbönen i Nacka kyrka, snyft. Det har varit en fantastisk tid.” Läs hela artikeln…
Mikael Bedrup 
Kommentera