Befriande gemenskap denna söndag.
En alldeles underbar Gudsupplevelse fick jag idag.
Åkte imorse på en högmässa relativt nära där jag bor. Direkt när jag kom in i kyrkan, vände sig prästen om och gick (vi har sett varandra två gånger förr) och kom sedan tillbaks och sade; ”jag kan försvara även denna kalk teologiskt, det finns nu lite druva i den”. Utan att vi bägge sagt något, blev jag inkluderad i nattvarden -även om jag inte räknat med detta denna dag, där han även senare välkomnade fram den som ville ha enbart välsignelsen.
Två kalkar, ingen blev utlämnad och vi alla kände verkligen Guds närvaro där framme runt altaret- alla tillsammans – ingen utanför, ingen sittande på någon stol. Det är lättare att tala om kärlek, än att visa den. Ibland krävs det mod. Och det är inte alltid lätt att följa Jesu väg, mot och genom folkhopar och förbi vedertagna traditioner.
Även det inbjudande samtalet vid kaffet inbjöd till spännande samvaro. Och ingen av oss hade bråttom, så i gemenskap kring även detta bord, blev vi alla sittande i över 2 timmar. Så när jag satt glad i hågen i bilen på väg hem – tänkte jag – det är underbart med gemenskapen i kyrkan, predikan ringde i minnet och samtalen dröjde sig kvar där från fikat i mitt huvud.
Vi behöver varandra och våra olikheter, så att vi kan komplettera varandra. Gud – tack för en underbar dag, gemenskap och det mod du ger oss.
Mikael Bedrup 
Kommentera