Långa dagar.
Den här sista terminen, praxis, är det långa dagar, från morgon till kl. 1700, nästan varje veckodag. Man sitter allt för mycket och det är mycket envägskommunikation. Även om det är intressant med många spännande lektioner och föreläsere, så kan jag sakna samtalet. även om det finns.
Igårkväll efter en lång dag, föreläste jag för ett gäng i huvudsak prästkandidater, då de ville det sedan länge. Vi alla kommande präster bär på många erfarenheter, så det är viktigt att vi nätverkar och delar på våra kunskaper inför framtiden. Många gånger begränsar tiden dock, men det var ett litet samtal efteråt, så jag hoppas det vart givande.
Upplever att det finns ett sug efter levnadsberättelser, vilket man också kan se i bokdiskarna. Det verkar som om ytan inte är tillräcklig längre, man vill gå på djupet, således tolkar jag denna efterfrågan som ett andligt behov. Aldrig har det funnits fler coacher, terapeuter och föreläsare.
Kom ihåg att allas livsberättelser är viktiga. Det viktiga som jag ser det är att den skall vara sammankopplad med den Stora berättelsen. När dessa blir sammankedjade kan meningen för livet infinna sig, vilket kan behövas i en tid där alltfler känner sig försummade, ensamma och finner en stor meningslöshet.
Det är inte en tillfällighet, en slump, att du och jag finns till. Vi behöver varandra, vi behöver lyssna till varandras historier. De bör kopplas ihop. För det är det livet går ut på. Att höra ihop, att vara en gemenskap – genom allt. Vi alla behöver ett sammanhang, då vi är skapade till det.
Mikael Bedrup 
Kommentera