Inte skulle jag drömma om att sitta nästan varje dag i över 5 år och plugga nu i vuxen ålder…
När jag gick ut först gymnasiet och sedan min reklamutbildning på RMI-Berghs i slutet av 1970-talet, så kunde jag väl aldrig ens i min vildaste fantasi drömma om att jag dels skulle börja, dels skulle klara en högskoleutbildning på Uppsala Universitet. Aldrig.
Kom ihåg där i början och mitten av 1980-talet, att jag nog alltid ville jobba som discjockey och det resten av mitt liv. Det var väldigt kul, många roliga människor och att få människor att glädjas åt ens hantverk är en fröjd. När jag sedan började som mötesproducent, så skulle jag aldrig tro att jag senare återigen skulle byta yrkesbana. Aldrig.
Och så står snart min nya karriär (som jag hellre ser som ett kall, ett sätt att leva, än ett arbete) för dörren, att bli vigd som präst och arbeta genom att återigen sprida glada budskap till människor.
Ser ett gemensamt drag genom hela mitt liv, dels att jag anser att möten med människor är det roligaste som finns (det finns så många underbara livserfarenheter att ta del av och lära sig av), dels ser jag att jag trivs med att sprida glädje genom möten – först genom musik, sedan genom att ordna mötesplatser.
Genom att sedan sammanfatta allt jag lärt mig, med både musik och möten, och att erbjuda min kunskap så att människor på djupet kan erfara sann glädje och få berätta att vi alla är fullt ut älskade, att vi duger som vi är (kanske inte allt vad vi gör) och erbjuda upprättelse genom Jesus Kristus är inget dåligt liv, tvärtom, alldeles tvärtom.
Sålunda kan jag också nu se att vi alla klarar av mer än vad vi tror. Och att jag aldrig skall säga – aldrig.
Man kan aldrig veta hur livet blir. Vilken befrielse!!!!
Mikael Bedrup 
Kommentera