Jonas Gardell & Jesusboken…

Jesus är tydligen fortfarande intressant.

Läste en recension om Jonas Gardells nya bok, Om Jesus, på webben. Har även hört Gardell debattera om boken i några tv-soffor. Skall läsa den själv när det finns tid. Dock tyckte jag Stefan Swärds analys verkar intressant där han argumenterar mot Jonas teser. Frågan är om någon hade varit intresserad av boken om den hade följt den kristna huvudfåran sedan 2000 år. Är det därför Gardell måste komma med egna slutsatser som jag enl. Swärds analys finner vara som ett sekulärt smörgåsbarn där alla kan välja att Jesus kan vara precis som man själv vill.

”Vad tror egentligen Gardell? Varför intresserar sig egentligen Gardell för kristendomen, för Bibeln och för Jesus, när han är så skeptisk och ifrågasättande? Kristendomen och kristna kyrkan är inget enhetligt, ingen bestämd tro för Gardell, utan vi väljer vår egen Jesusbild och uppfattning om vad som är kristet, det är något fullständigt relativt. Samtidigt är han här inte riktigt konsekvent, det är inte riktigt relativt, för han är kraftigt fördömande mot kristna som står för en mer konservativ kristen tro och praxis.” Läs hela inlägget på Swärds blogg från den 30 mars…

Det finns olika tolkningar och det finns olika tolkningsnycklar som har använts genom historien. Gränserna kan vara vida, dock finns det gränser. Varför skall man vara intresserad av kristendomen om man i stora stycken förkastar Jesus som Guds egne utvalde Son och dessutom anser att Bibeln inte är Guds ord.

Är det hybris när man anser att det man själv kommit fram till är mycket sannare än 2000 års utsagor och forskning? Dock är det bra att Gardell lyfter fram Jesus – han berör fortfarande efter 2000 år. Är Jesus obehaglig för att han säger oss sanningen? Är det just därför som man börjar tolka alltför fritt efter eget huvud, så man kan undgå sina egna felaktigheter i sitt eget liv? Dock är man ändå forfarande nyfiken – kan det bero på att Gud fortfarande vill oss något. Vad? Läs Bibeln är mitt råd!