En livgivande fräsch åldrig vishet påfylldes jag av idag i Salabackekyrkan av Emeritus Biskop Marin Lönnebo samt av den gamle utmärkte prästen Lars Ridderstedt, förstnämnde skapade den kända Frälsarkransen.
Prästen Lönnebo predikade lågmält och insiktsfullt klart och tydligt. Utgångspunkt denna söndag är Jesus väg in på åsnan i Jerusalem. Mottagen och förväntad som en kung, men inte en världslig sådan. Kristus ställer alla resonemang på ända, allt är tvärtom vi människor normalt anser, så är även hans ankomst där han skall befria oss, dig och mig. En kung skulle rida på en häst, men som sagt, allt är tvärtom med Jesus, så det blir självklart en åsna. Ena dagen hyllar alla honom för att i nästa korstfästa honom. En mycket annorlunda berielse för oss, som man där inte förstod och som även idag är svår att begripa. Låt oss inspireras och även vi stämma in i kören som ekat från år 33 e.Kr: ”Hosianna Davids son…”.
Rösterna avtar alltmer i vårt land på många håll, medan alltfler yngre stämmer in i kören, vilket UNT idag i sin papperstidning rapporterar glädjande. Bror Hjorts tavla (enligt ovan), det enda som räddades när Salabackekyrkan brann för ett par årtionde sedan, visar just Palmsöndagens händelser. Biskop Martin berättade för oss alla, kyrkan var nästan fullsatt, vad vi såg. Johannes Döparen, Petrus, korset, staden, de utsträckta armarna m.m. och det helt fritt, inget manus, och han vände sig inte om, allt var fastetsat i hans minne.
Jag gick fram idag, trots att det var alkohol i nattvarden, för jag ville ha en välsignelse av Biskop Martin. En helig man, enligt mig, trots detta lämnar sig alltid en smak av ensamhet kvar i mig när jag inte kan ta del av nattvardens bägge element. Även denna gång, tyvärr. Men jag får säkert del av en kalk, som även jag kan dela, om ett par veckor i bästa fall. Dagen har i alla fall varit välsignad. Jag verkligen känner att Gud älskar mig och vill mig något: äntligen har jag snart nått hem. Jag är på rätt spår…
Mikael Bedrup 
Kommentera