Under ytan

Många har det svårt. Under ytan.

Ibland kan man undra om man lever i två världar, den ena är den leeende – där människor inte verkar vilja eller våga eller inte tycks ta sig tid till att möta andra och sig själva- på djupet. Förträngning och sublimering, allt för att det yttre skall fungera så länge det går, även om det kracklerar i ens fasad.

Tommy Körberg berättade i TV ikväll att han var uppväxt delvis i ett fosterhem, men hade förträngt allt. Inget minne av det förflutna. Vågade inte skalade av fasaderna, skikten, ville inte känna smärta, menade han. Men lever man då? Är inte risken att ytan hålls lugn, men därunder är det oroligt. Till sist kommer det nog på något sätt bli minst en krusning, kanske en svallvåg i det mentala. Till slut, tror jag.

När Jesus dog på långfredagen brast förlåten i två delar i templet. Vägen var nu öppen in till det allra heligaste. ”Kristi kropp och blod för dig utgiven”. För dig!