Harleyn, Sigtuna och en liten resa i minnenas allé

Asfalt, dofter och härliga kurvor.

Trött halva dagen. Kom på att jag ju numera har astma, så det kan ha varit orsaken. Vädret har ju denna lördag varit underbar, så på eftermiddagen startade jag upp mc´n och gasade iväg på E4:an. I Uppsala tog jag av på småvägarna. Frihet – vinden slog i ansiktet, dofterna, mullret från motorn och kurvläggningar genom landskapet. Ibland är livet bra underbart, befriad från måsten, ett bara vara.

sommaren-2008-027

Alltid på våren. Parkerade i hamnen i Sigtuna och fram till Båthuset. ”Tjena Lasse”. ”Tjena Micke!”. Min vän sedan mitten av 1980-talet driver Båhuset, en av Sveriges bättre restauranger i en underbar miljö. Vi stämde av läget, om vad som hänt under vintern. Ibland står tiden still. Det spelar ingen roll hur lång tid sedan man sågs, samtalet går bara vidare. Lasse Kempe jobbade på Sigtuna Stadshotell när jag drev disco där 1983 (tror jag det var). Då som kökslärling, nu framgångsrik krögare. Vi alla växer upp.

Strövade omkring i gränderna i mina för dagen för varma skinnbyxor. Älskar Sigtuna. Bodde här i fem år i mitten av 1980-talet. Och sedan bodde jag här igen för lite över fem år sedan, under ett halvår när jag började min teologiska studier. Har varit med om en hel del i denna underbara lilla stad, som nu är under expansion.

Ibland känns det som jag är ute på en minnesturné med min hoj. Funderar på hur det var och hur det kom att bli. Har ju levt ett märkligt och omväxlande liv. Kan dessa minnes utflykter vara ett led i det som skall komma. Man måste bearbeta det som varit för att leva i nuet. Om ett par veckor är jag präst. Mycket, mycket märkligt. Och underbart. Hoppas och ber att jag skall få föra många fram många till den befriande tron på Jesus Kristus. Tänker på 2 Korintherbrevet kapitel 5, rad 17. Eller hur, vilket löfte.

Imorgon blir det en hojutflykt till Gysinge där en kompis skall bjuda på lunch. Vilken nåd för en fattig student. Förr hade jag tackat nej till att bli bjuden. Vet att det beror på min barndom, att aldrig ligga någon till last, att inte lita på andra. Men jag har tagit ett par tillfriskande steg mot frihet, närmare bestämt 12-steg.

Imorgon drar jag igång Harleyn igen. ”Born to be wild…”. Livet kommer nog att smaka gott imorgon igen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: