Ut på en liten resa ikväll fredag.
Fick en förfrågan av en präst om jag kunde komma och berätta om de ”glömda barnen” och om miss- och riskbruk och vad som kännetecknar en beroendepersonlighet för dennes konfirmander. Givetvis åker jag. Hoppas på en dialog med kidsen.
Ungdomar har mer koll än du tror, deras känselspröt är ytterst känsliga. De kan sin samtids frågor. Det skall bli oerhört kul, ser mycket fram mot kvällen.
Statistiskt sätt finns det ju 4-6 barn i varje klass som är uppväxta i ett alkoholindränkt hem. Det finns ca 385 000 glömda barn i Sverige idag. Det centrala är barnens upplevelse, om de eller omgivningen/brukaren finner det som ett problem så är det så, inte om missbrukaren tycker så. Dessa barn berövas all trygghet och uppväxten blir instabil och oförutsägbar.
Känslor av skam och mindervärde är vanligt bland dessa barn. De är mästare på att dölja familjeförhållandena och drabbas av tillitsbrist till andra och vuxna. Struktur och förutsägbarhet är centralt för ett barns posistiva utveckling, får de inte detta skapar barnen egna strategier och kan därmed få följande roller sig pålagda;
- Hjälte – en som löser allt, blir förälder åt föräldern
- Rebell – blir jobbig
- Tapetblomma – en som inte syns eller hörs
- Clown – en som ”skojar” bort allt.
Mina råd till alla dessa barn är:
- Det är inte ditt fel att mamma eller pappa (styvfar etc) dricker
- Du är inte ensam. Många andra befinner sig i samma situation
- Det är tillåtet att tala med andra om sin situation. Många tror man måste dölja, annars sviker man sin familj. Fel!!!
- Som vuxen är det viktigaste att man bekräftar barnens upplevelser och hjälper dem att sätta sig in i ett sammanhang (så att det får en mening med sina liv och där någon ser dem och lyssnar till deras ofta djupfrysta känslor).
Dessa barn vet ofta inte att det ”lättar” att sätta ord på sina upplevelser. Som vuxen skall man inte forcera fram ett svar om man möts av ett barn som är tyst. Moralisera inte över föräldrarnas missbruk, eftersom ett barn/ungdom kan inte prata om sin situation om de finner att deras föräldrar är underkända. Som vuxen måste du hålla det du lovar. Det är viktigt att som vuxen fråga om man kan hjälpa eller skydda barnet.
Barn kan uppvisa rent generellt nedan signaler om de befinner sig i utsatta situationer;
- magsmärtor, anspändhet i muskulaturen, huvudvärk/migrän
- nedstämdhet/hämningar/uttryckslöshet
- koncentrationsproblem
- motorisk oro
- betyg och insatser i skolan varierar
- svårigheter med vänner och social tillhörighet
- överpresterande/överdriven anpassning
- känslomässig labilitet
”Glömda barn” uppvisar ofta ett flertal av några av följande beteenden;
- gissar sig till vad som är normalt uppförande
- har svårt att fullfölja ett projekt
- ljuger när det är lika lätt att säga sanningen
- fördömer sig själva utan förbarmande
- har svårt att ha kul
- tar sig själva mycket allvarligt
- har svårt med relationer
- är överkänsliga inför förändringar som de inte har kontroll över
- söker ständigt andras godkännande och bekräftelse
- känner sig ofta annorlunda
- är ofta överdrivet ansvarskännande eller ansvarslösa
- är extremt lojala, även vid oberättigade tillfällen
- är impulsiva, vilket kan leda förvirring, självförakt eller möjliga konsekvenser.
Jag som ”glömt barn” har satt ord på mina känslor, att andra gjorde fel i min närhet tänker jag inte dölja, heller inte känna skuld eller skam för. Därför har jag idag valt att hjälpa andra som har haft det svårt, då jag valt att använda mina dåliga erfarenheter och vänt dessa till att göra något bra, således är de mina tillgångar idag. Jag är en vinnare, tack vare min inställning. Du som medberoende eller ”glömt barn” kan också vända det svåra till något bra. Jag är ett bevis på detta, därför åker jag på turné…
Och Gud älskar mig precis som jag är…
Mikael Bedrup 
Kommentera