En ikon dör inte.
Kommer ihåg augusti 1977 och dödsbeskedet. Kungen var död. Elvis som jag såg 1973 i Las Vegas. Och något fattades mig.
Jackson, ”The king of pop”, är nu avliden. Också här är droger en bidragande orsak till ett alltför kort liv. Och nu fattades mig återigen en musikikon.
Tack vare ovan bägge kunde jag genom deras gåvor försörja mig på musik som discjockey under 1970- och 80-talet och med deras bidrag kunde jag förgylla andra människors liv med deras musik och ge glädje.
Rest in peace!
Mikael Bedrup 
Helt ofattbart och så oändligt svårt att acceptera. Som med all sorg antar jag.. Det känns som jag har förlorat en familjemedlem eller nära vän.. Min dag är helt grå, varje hjärtslag värker och hjärnan känns infekterad. En värld utan den människa jag beundrade mest, hur ska man fortsätta? Vill bara vakna ur denna mardröm…
När man tror att man följt en människas karriär, liv och leverne på nära håll under så måmga år som vi gjort med Michael är det som man känner honom. Trots att hela världen ligger för ens fötter, så kanske man inte får tillräcklig uppskattning av den viktigaste människan i sitt liv, nämligen en själv, därför behöver man andra – men det räcker inte i längden.
Sörjer en talang, en ensam människa – en människa idag. Ett barn i en vuxen mans kropp. Frid Broder!