We are the world…

Förlorad och återfunnen…

Imorgon predikar jag i Gottsunda Kyrka, kl. 1100 i vår högmässa. Temat enl. ovan rubrik. Tänker på alla de under jag sett och hört de senaste åren. Människor som tappat bort sig själva eller som blivit borttappade, som gjort sig själva till centrum, antingen av högmod eller stängt ute andra pga. tillitsbrist och skador.

Synd är att stänga sig ute från andra människor och att stänga av relationen med Gud, och på så sätt stänga sig ute från sitt sanna jag, så  missar man målet med att finnas till för sig själv och andra. Rädslan är kärlekens motsats och som släcker lågan, livet och mörklägger växande.

Min första tid, två veckor som arbetande präst (bild från Uppsala Stifts fotograf), har varit underbara. Platsen jag kommit till är fantastisk, Gottsunda som är multikulturellt, med fantastiskt många ursprungsnationaliteter och så Sunnersta, på ytan dess motsats med hög utbildning och likaså god ekonomi, generellt sett. Men.. det skiljer sig inte att vara människa särskilt mycket på olika platser. Precis som det inte skiljer sig så enormt mycket att vara människa på Jesu tid och nu. Ok, prylarna och olika bekvämligheter skiljer för en del. Men glöm inte att en miljard lider av hunger…

Älskar mötena i vår kyrka i Gottsunda, på onsdagskvällarna där vi alla delar soppa och gemenskap och imorgon där vi delar kalk och bröd i nattvarden. Alla lika, men ändå unika. ”We are the world”; sjöng Michael Jackson & Co. så inspirerande för en hel värld. Nu är han borta – förlorad, men återfunnen hos Gud, hoppas jag.

Tänker på alla min nya vänner i 12-stegs gemenskaperna, som varit förlorade, men genom sin tro på en högre makt; ”Gud, som du uppfattar honom”, återigen fått fotfäste och ändrat riktning på sina liv, bort från det trasiga, det döda och nu stigit med darrande ben in mot Livet. Tack vare Gud och genom stöd från andra – genom varandra, så har många börjat sin nya vandring mot ett nytt håll och mot Gud.

Det är bara Jesus som kan hela, vilket Pontus J Back från Finland (hans bilder), en ärrad hårdrock-veteran som söp bort allt inkl. hälsan spontant berättade efter mitt föredrag om de ”glömda barnen” ute på Café Svalkan (en UNDERBAR plats) i veckan som gick. Han mötte Jesus och nu åker han runt och berättar om sitt helande på sin Harley-Davidson med sin son på bönpallen, nu hitlotsade av min biker-kompis Lasse från Tyfri MC.

Alla häpnade när Pontus berättade på sin långsamma muminsvenska. Väckelse – sannerligen. Gud tar emot de bort tappade fåren. Jag vet.