Framåt.
Ibland är det riktigt, riktigt kul att köra hoj, att grensla sin stålhingst och cruisa fram på kurviga vägar i varmt klimat. En sådan dag var det först idag. Hamnade i Sigtuna och vandrade fram på Stora Gatan, som faktiskt har samma sträckning idag som på Olof Skötkoungs tid. Då fanns det fler krogar än nu. Och när jag bodde där för snart 15 år sedan var det också fler krogar där. Staden är underbar, men det kommer att bli problem då man bygger ut hela staden och i centrum kan man inte bygga ut pga sin historia.
Var i Mariakyrkan och bad. Att gå i skinnbyxor i värmen är inte alltid det behagligaste, man får väl köra högtryckssprutan rakt ner i byxorna så småningom. Träffade återigen på några kamrater som jag gillar mycket när jag trodde jag var på väg hem. En timmes trevlig samvaro förgyllde dagen på fiket i den gamla staden. Cruisade förbi Märsta och också som av en tillfällighet åkte jag förbi en kamrat som jag inte sett på ett par år. Och så stod han ute vid sin bil. Jag misstror slumpen!!! På hemvägen öppnade sig himlen fullständigt. Skrek till, så ont gjorde regndropparna som bankade sig in i ansiktet. Tog skydd under ett träd medan regnet öste ner i hög hastighet. Blev blöt ända in till skelettet. Det är oerhört sällan jag låter mig stoppas av regn, men nu såg jag inte ens en meter.
Måste hem. Efter regnet avtagit lite grann fortsatte jag hemåt. Och sedan växlar vädret lika plötsligt som när nederbörden kom. Solen strålade från klar himmel. Precis som livet, det växlar, ibland i turbofart. Det är tur att det vänder ibland, annars skulle man nog inte stå ut ibland. Hoppet om de fina dagarna gör att man går upp en dag till. Färdades en dag till genom livet. Säger som Melker i ”Saltkråkan”; ”denna dag ett liv”.
Mikael Bedrup 
Kommentera