Idag, 40 år sedan månlandningen 20 juli år 1969.
Alla vet vad de gjorde den dagen. Förmodligen kommer detta vara det största tekniska ögonblicket i mitt liv. Jag var 10 år och drack sött körsbärsvin med min kamrat Tomas i ett tält som det regnade in i. Inget bra ögonblick då det gav mersmak och det skulle ta nästan 35 år innan törsten släcktes.
”Jag är livets vatten, den som kommer till mig kommer aldrig att törsta” menade Jesus och det stämmer. Märkligt nog. Ibland finns det tillfällen, när man får distans, som öppnar upp våra ögon. En av astronauterna i Apollo projektet, när han som första människa fick se hela jorden när han kom fram från månens baksida, kunde bara citera inledningen i Genesis, dvs. Första Mosebok i sin rapport hem till jorden. Förundrad över vår jord som finns i färg. Alldeles märkligt sinnrikt konstruerad. I detalj.
Så här skriver Martin Gelin i Aftonbladet idag: ”Det verkade tyvärr ta fyra decennier att inse den viktigaste lärdomen av månlandningen: det handlade aldrig om att besegra Sovjetunionen, utan snarare om insikten att vi alla är resenärer på samma ömtåliga rymdskepp.”
Mikael Bedrup 
Kommentera