”I give you an offer you can´t refuse..”
Marlon Brandos röst ekar från ”Gudfadern” i mitt film-minne. Den senaste tiden har jag fått en hel del spännande erbjudande, allt från att föreläsa till att bli nominerad till en landstings- och en plats i riksdagen. Mäktigt märkligt. Jag är duktig på att sålla. Det viktigaste först; min hälsa och min Familj, sedan kommer mitt uppdrag som pastorsadjunkt, detta första prästår. Därefter kan jag åta mig det jag anser är värdefullt för mig och andra. Men visst blir jag oerhört smickrad av alla erbjudanden jag fått den senaste tiden. Dock har jag mitt fokus klart, min dröm. Gissa vad den är? Dock är det Gud som får styra; ”låt Din vilja ske”. Det är bra att inte svara fort; gå hem på din kammare be och fundera och rådgör med en motmänniska. Snabba besked är ofta dåliga, eftersom man inte sett erbjudandet från alla håll.
Snart åtta månader har jag legat på golvet. Den förra sängen gick sönder och ekonomin har inte tillåtit inköp. Inga pengar, inga inköp. ”Du skall icke låna”; lyder mitt bud genom livet. Kungsängen hade ett erbjudande med 40% rabatt, ett erbjudande som jag faktiskt tackade ja till. Idag levererades sängen hem, ändå in i sovrummet och monterades av mycket trevlig, komptent och snabb personal. De tog t.o.m med sig kartongerna. Vilka proffs!!! Nu liggar jag på invänjning, det tar ca. 6 veckor att ligga in sig i en säng finns det röster som påstår. Vill dock poängtera att allt är bättre än att sova på golvet med en madrass, framförallt med en som har ont i axlar och rygg. Är den skadan konstig förresten.
Tackade ju förresten ja till mit livs erbjudande; att möta mig själv när jag reste världens längsta halvmeter, den ner från hjärnan till hjärtat. Där blev det en kollision, mötet med mig själv, min innersta kärna, min rädsla, begåvning och min absoluta kärlek, dvs. Guds avsikt med min varelse. Tack för det erbjudandet.
Gud sade ju: ”I give you an offer you can´t refuse..”
Fantastiskt beskrivning om ”mitt livs erbjudande; att möta mig själv när jag reste världens längsta halvmeter, den ner från hjärnan till hjärtat”. Låter lätt men en omtumlande resa som jag förstår… Mvh/Vickis