I veckan när jag blev intervjuvad i Radio P4 Uppland under epitetet ”veckans upplänning” sade reportern att få går i kyrkan. Så felaktigt påstående, vilket jag också bemötte.
Imorse var det fullsatt i kyrkan nära mig. Folk strömmande in från bygden in i den underbara 1200-talskyrkan och trängde in sig i den kända gemenskapen i kyrkbänkarna.
Kören, den magnifika, sjöng ”Bereden en väg för Herran”. Och vi alla fick sjunga, lyssna till predikan och beröras av storslagen orgelmusik, som om det vore en doft från himlen.
Efteråt var det föredömligt kaffe i Bygdegården, dock avvek jag denna gång. Nåddes av ett budskap, en indikation, som gjorde mig mycket ledsen, om uppgiften stämmer. Ibland undrar även jag över Guds vägar, när det verkar som om portar sluts för mig. Få väl fortsätta be, men känner mig just nu bedrövad in i märgen. En dag som skall vara glädjens dag verkar för mig ha förbytts i öknens ensamhet och vilsenhet.
Litar på Guds löften, men ibland är livet svårt och känns som ett bländande mörker.
Mikael Bedrup 
Åhhh, låter som en bra stund i kyrkan. Men det oroar mig att något hänt och jag undrar så vad. Kan man göra något?
Hoppas kvällen kan bjuda på något trevligt.
I tanke och bön!
Hade också en underbar stund i kyrkan i söndags – fast i Gottsunda kyrka!!! Med kör och blåsorkester och härlig psalmsång! Önskar dig ett Gott Nytt Kyrkoår! Men oroar mig också för vad som hände, som fick dig att välja bort ”det heliga fikat”. Många goda tankar!
Tack för omtanken! Den värmde verkligen. Allt gott!