Världsräddare – Obama, Jesus eller världens befolkning?

Imorgon är det meningen att jag kl. 1000 i Sunnersta kyrka, Uppsala, skall predika och leda luciagudstjänsten.

Varit sjuk hela veckan, dock bättre idag, dessvärre börjar rösten svaja upptäcker jag nu på kvällen. Hmmm… Har därför skrivit, som vanligt i inför en predikan, veckans tankar inför min muntliga framställning. Väl på plats, så läser jag inte innan till, utan talar fritt från hjärtat och förhoppningsvis ledd av den helige Ande. Men… om rösten inte klarar en lång predikan, så har Ni nedan tankepunkter.

Tredje advent, 2009-12-13, Luciagudstjänst, Sunnersta kyrka av Mikael Bedrup!

Börjar med en förklaring av två personer, som förförståelse!

Lucia – kristen martyr i Syrakusa under Diacloetianus´förföljelse ca 304 e.Kr. med firningsdag den 13 december. Det svenska luciafirandet har lite med helgonet att göra. Före år 1753 ansåg denna dag vara den mörkaste dagen (det var inte korrekt) och hängde då samman med tron på att mörkrets makter då var särskilt verksamma.

Senare tiders lucia härrör från en tysk evangelisk sedvänja från 1700-talet. Man lät då någon klä ut sig till Jesusbarnet, vitklädd och med en ljuskrans på huvudet, och som delade ut klappar till barnen. Detta övertogs i Västsverige och förlades till Luciamorgonen, och den vitklädda gestalten bytte då identitet till ”lussebrud”. Utdelningen av klappar flyttades till julafton. Dagens luciafirande är skapat under 1900-talet, framförallt det luciatåg av årets Lucia, som infördes av Stockholmstidningen 1927.

Johannes döparen – Enl. Lukasevangeliet en släkting till Jesus, förmodligen ca 6 månader äldre. Ansågs som en förelöpare till Jesus, en sorts profet liknande de från GT-tiden (där Malaki ca 400 f.Kr, var den siste). Johannes döparen hade en stor skara lärjungar. Johannes dop var inte bara ett reningsdop som judarna använde sig av i sin rit, utan det var ett omvändelsedop. En förberedelse på den kommande domen. Också Jesus döptes av Johannes. Herodes Antipas gjorde slut på hans verksamhet och avrättade också Johannes, efter det att Johannes döparen offentligt hade brännmärkt Herodes svågeräktenskap med Herodias (sannolikt 28 e. Kr).

 Prediko idéer:

Tema: ”Bana väg för Herren”.

2009-12-13. Tredje advent, andra årgångens texter, enl. nedan:

1. GT: Malaki 4:4-6 
2. Epistel: Andra Petrusbrevet 1:19–21
3. Evangelium: Matteusevangeliet 11:12-10

 

”Vem skall man tro på, tro på…”: sjöng Tomas Dileva insiktsfullt för en del år sedan. En adekvat fråga här i Sunnersta kyrkan och som är ställd till just Dig idag.

Vi närmar oss julen med stormsteg, så vad önskar sig barnen allra mest i jul? Sven Melanders klassiska julsketch, där han blir alltmer irriterad över den lilla flickans önskningar, eftersom hon inte svarar som han vill, gör Sven till sist riktigt arg. Flickan är precis som vi är, egoistiska. Vi vill ha saker och egna förmåner. Men Fadersfiguren Sven har större vision än barnet.

Vem trodde man Messias skulle vara? Han som profeterna hade talat om i Gamla testamentet, särskilt Jesaja och i dagens bibeltext, som vi dag inte läst i den andra årgången, talade den siste profeten, 400 f.Kr, Malaki, och man kan hos honom tyda en framtida befriare. En del judar hade en föreställning att Messias skulle vara en politisk befriare, en som skulle frigöra judarna från den romerska ockupationsmakten. En del andra väntade sig en religiös befriare. Och så fanns det de som väntade på två Messias, enl. beskrivna två förväntningar. Hur skulle denne befriare då vara? Hur skulle han agera? Om Befriaren kom idag hur skulle han vara för att bli trodd? Vad tror du?

December och november har varit mörk. Många har tyckt det varit jobbigt. Och så har vi klimatmötet i Köpenhamn. Vår planet är hotad, och liksom på Jesu tid tror en del att den sista tiden snart kan skönjas. Vi behöver en befriare som kan rädda vårt klimat, vår planet och det måste vara en med makt. Makt över arméer och makt över det politiska, och gärna även en andlig profet eftersom det tycks saknas något hos oss, eftersom begären förstör så mycket. Vi behöver en som kan rädda oss. Allt i ett. En omöjlig uppgift, kan tyckas.

Hur skall man vara för att bli trodd som befriare? Hur skall man vara och agera? Tråkig? Då lyssnar ingen. Rolig? Då tar nog ingen en på allvar. Inte en lätt uppgift att bli erkänd. Man måste förtjäna respekt som barnen/ kidsen säger numera. Det räcker inte med att tala….

Johannes döparen var allmänt konstig. Han höll till i öknen, som en märklig eremit, åt knappt av jordens tillgångar. Johannes var som en ”värsta” Robinson. Och så drack han inte alkohol, det är ju märkligt. Numera dricker ju t.o.m. många unga människor, vilket vi kunde läsa om i Uppsala Nya tidning igår. Barnen tycks få göra så för sina föräldrar, som också introducerar alkoholkulturen hemma för dessa unga och bjuder sina barn på ”flykt-soda”. Jesus drack, åt, var social och umgicks med alla; drinkare och tulltjänstemän, de som ansågs vara suspekta. Då blev han anklagad för att heller inte vara korrekt. Hur skall man egentligen vara för att passa bli trodd på? Det är tydligen svårt att bli erkänd.

”Vem skall man tro på, tro på..” ekade tonerna redan för över 2.000 år sedan. I dagens Gt-text siar den siste profeten i Gamla testamentet, ca 400 f.Kr., om den som kommer, Elia. Dvs. om profeten som är en förelöpare för Herren, vilket alltså är Johannes döparen. Andra Petrusbrevet, som ingick i dagens läsning, dvs. om vi läst det, där signaleras också att vi alla kunnat ana den som profeterna i Gt talat om. De har själva inte hittat på Messias. De är drivna av den helige Ande när det skrivit ner sina brev med sina budskap från Gud.

Evangelisten Matteus skriver, i kap. 11, verserna 12-19, också om profeternas förutsägelser och om lagen som gått före Messias. Lagen som vi som människor inte själva klarar av att följa.

Genom Johannes döparen tränger himmelriket fram, han har banat väg för Herren, Jesus Kristus. Vi borde lita på våra sinnen; vi kunde läsa, vi kunde höra, vi kunde se vad Gud gjort, men vi, precis som den stora delen av judarna under Jesu tid, vägrade att inse vem Jesus är. Vi behöver andligt mod, kraft, styrka och beslutsamhet för att göra Jesus känd. Det är det som Matteus skriver om i vers 12: ”att somliga rycker till sig himmelriket med våld”.

Barack Obama – såg Ni fredsprisgalan förresten? Lyssnade Ni till hans tal. Han kommer med makt främst med politisk, men även med viss religiöst handlande, då han är uttalad kristen. Han drivs av empati och pathos. ”Det finns ondska”, sade han där i Norge, ”alltså kan vi inte förhandla med de som inte vill förhandla, utan vi måste agera, stoppa våldet med våld”. Tuff kärlek! Finns det andra sätt att förändra människors handlande och varande, än att visa politisk makt. Barack ses av väldigt många som en räddare, en frälsare, han har många svåra uppgifter framför sig och han har en vision; att sträcka sig längre än just här och nu. Många ser i Obama en befriare som kommit för att rädda oss. Precis som Jesus sågs då och ses nu. Men Obama är en befriare med politisk makt, inte med andlig, som Jesus. Och Jesus har redan befriat oss på en kulle utanför Jerusalem, ca år 33 e.Kr. Så vi måste släppa fram honom i alla våra åtagande, tankar och bana väg för honom även i andras liv? Talar du om Jesus? För du budskapet vidare?

Vi människor i Sverige verkar ibland ha svårt att se och förstå vem Jesus är. Håller du med? Dock kan många ana vem han är, även om vi alla såsom lärjungarna, ibland tvivlar. ”Vishetens gärningar” – vilket underbart uttryck i Matteustexten. Det står inte maktens gärningar, inte kanonernas gärningar, inte politikens gärningar, utan ”vishetens gärningar”. Har vi följt Jesu fotspår ser vi klart vem han är. Läs din Bibel så ser du framför dig Jesu gärningar: lama går, döva börjar hör, synskadade börjar se, döda uppväcks…. ”Vishetens gärningar ha gett visheten rätt”: dvs. Gud har tilldelat både Jesus och Johannes specifika roller. Jesus makt är dock större än all annan makt.

Vi började med Sven Melanders fråga, där han till slut tvingar den lilla flickan, som hellre önskar sig egna förmåner och saker såsom vi också gör, än att hellre önska sig och oss först fred för hela mänskligheten. Jesus är den som kommit till oss med den absoluta freden; sinnesron här och ett evigt liv i evigheten. Vi alla kristna här, får bereda vägen för Jesus, så han får möta fler, så världen kan bli en bättre plats för alltfler. Han förvandlar oss alla där på Golgata korset och ger oss insikt om både vägen, sanningen och livet. Det enda vi  behöver är att tro på honom. Bara tro på honom! Genom hoppet kan vi se längre, genom allt det brustna och trasiga hos oss själva och andra. Jesus förmedlar hopp till en sargad värld. Tron räddar liv, vet jag!

Kan vi göra något? Kan vi, du och jag skänka världen ljus, såsom Lucia, den kristna martyren, som lyser upp mörkret för oss alla gör idag och såsom Obama gör. Vi får lägligt, som Sven Melander ville ha fram i sin intervju med den lilla flickan i TV, citera årets fredspristagare Barack Obama, den världsligt mäktigaste människan på vår jord. ”Yes we can”! Och för det behöver vi just kraft, mod, styrka och beslutsamhet. Låt oss därför frimodigt, i alla våra åtaganden, tillsammans bereda vägen för freden på jorden och nu tillsammans sjunga psalm 39; ”Jesus från Nasaret går här fram”.