Våga stiga ut på djupt vatten?
Imorgon söndag kl 11 i Gottsunda kyrka skall jag predika i högmässan. Många präster skriver och läser sedan upp sina predikningar. Jag brukar nästan alltid tala fritt. Låta den helige Ande leda mina tafatta mänskliga försök.
Varje gång innan är det nervöst och jobbigt. Tror att det blir mer levande om man vågar vara öppen för stundens ingivelse. Glömmer jag mina hooks då? Jo. Ibland ger sig också predikningen iväg. Ibland måhända lite för långt.
Dock tycks de bli uppskattade. Imorgon skall jag försöka tala om Jesu härlighet.
Idag blev jag bland annat stoppad på gågatan då en undrade hur man skall göra för att lära sig mer om kristendomen. Gå till en kyrka? Lär man sig tillräckligt genom predikningar?
Nej. Läs Bibeln. Gå till kyrkor som har undervisning och studie samt dialoggrupper. Finns det några? Jo. Dock för få, tycker jag. Vad tycker du?
Semestern börjar efter vår fika efter gudstjänsten. Kommer du? Ber om mod inför morgondagen och vishet.
Mikael Bedrup 
Men – är inte Ordets gudstjänst något av det mest centrala i våra gudstjänster? Har inte predikan ambitionen att lära oss något och öppna nya dörrar i vår kristna tro? Det kan vi ju sedan fördjupa i bibelläsning, bibelgrupper, egen eftertanke och diskussioner.
En predikan ska kunna vara intellektuellt utmanande. Det kravet ställer jag nog på er präster. 🙂
(Fast ni behöver inte alltid ligga på det intellektuellas högplatå, ibland är ”bara” vanlig reflektion nog så givande.)
Ordet skall förkunnas rent och klart! Allt gott!!!!!
Mikael, inte för att den självklarheten gjorde mig så mycket klokare. Men tack ändå! 🙂