På väg…

Turné. Om än microkort.

Ovan bild är från infarten till sommarmetropolen Båstad. Allt fler är här nere åretrunt boende. Vackert landskap och livsbejakande omgivningar.

Det öppnades igår upp för ett möte. Måhända oväntat. Om de nu är de, våra sammankomster. Misstror ju slumpen.

Träffade varma hjärtan. Om man låter livet möta en, istället för tvärtom, händer spännande saker. Ibland får vi dock be om mod att våga. Och ibland undrar jag vad det är som gör att man bara måste vidare, att våga nya utmaningar, även om de först kan te sig lite obekväma och kanske lite läskiga, om man vågar bejaka Vägen. Vissa gånger ställs livet på sin spets och vägskäl uppenbaras. Det är inte konstigt att Jesus säger ”Var inte rädd?”. Gud tycks veta hur vi har det längst inne i våra hjärtan, även om de tidvis blir oroliga.

Sverige är fantastiskt. Utom vägkrogarna. Åtminstone väldigt många. Tiden tycks ha stått stilla när det gäller menyerna, dock inte priserna. Åt nog det uslaste jag ätit igår på Rasta Smålandsstenar. Huh….

Vägarna, raka snabba breda asfaltsträngar genom vårt land möjliggör effektiva transporter. Bra. Kreativiteten får dock då maka på sig. Man passerar genom skogar inbäddade med vallar, alltför få gånger syns vackra vyer. E4:an förbi Jönköping var dock ett undantag, då öppnade skönheten upp sig på hemfärden. Solen gick ner över Vätterns vackert blänkande vatten och kullarna bredvid erbjöd en grönska som  fullständigt tycktes övermanna ens sinnen och spred värme ända in i hjärtroten.

Fick möjligheten igår att fundera ordentligt, på alla redder. Tiden i bilen, över 13 timmar och över 125 mil, med stopp i två städer gav en injektion i livsnerven. Det finns platser som direkt flyttar in i ens sinne, ställen där man känner sig hemma. Upplevde det igår. Märvärdigt underligt. Bilfärder kan bli meditativa. Färden både stannar upp och går framåt, som livet.

Vi har i vårt land andra rastplatser, än vägkrogar som bara snabbt övergående stillar ens hunger. Besökte bland annat ovan vackra välskötta kyrka. Blir så glad när man märker att kyrkporten inte är stängd, att det är möjligt att bara stiga in, sätta sig och lyssna in ens egna sanna andetag. Genom att välja på knappar vilket spåk man ville höra om denna kyrka, kunde man enkelt få sig serverad historian. Bra initiativ.

Och så vaknar man upp hemma. Våga Vägen… And the story continues…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: