En dag i taget…

Förundrad.

Tänk att våra liv blev som de nu är. Hur många gånger har man inte oroat sig för saker. Och ändå är vi där vi är. Vi har klarat av prövningarna. Trots allt.

Jag kan idag uppriktigt säga, att min egen kraft inte alltid har eller alltid numera räcker till. Det finns flera tillfällen då jag undrar hur allt skall gå och om jag räcker till. Inspireras av Jesu tankesätt, att lämna över, att låta Fadern lösa allt. Bonhoeffer, den tyske prästen och motståndsmannen mot nazismen är en god förebild för mig. Läs hans bok ”Efterföljelse”. Att våga sitt ja, att välja gå sitt hjärtas sanning var centralt för Bonhoeffer, likadana tankar kan vi hitta i ”Vägmärken” hos mystikern Dag Hammarskjöld.

För mig har det alltid varit viktigt att försöka stå upp för de svaga. Och att våga tala om det som jag upplever är rätt och sant. Visst har det funnits dagar där livet varit mörkt. Och då motståndet varit kompakt. Muren hög. På något sätt löste sig allt. Tror att sanningen vinner till slut. Paulus säger ju ”i svagtheten finns styrkan”. Det är ingen tillfällighet att uttrycket fastnat nära mitt hjärta. Jesus vinner ju inte genom makt utan genom för oss paradoxen att när man visar sårbarhet, så vinner man över egosimen och girigheten.

Nu tar jag en dag i taget. Man kan alltid börja om när gryningen kommer. Nåden är stor. Tack för korsets befrielse. För Dig utgiven. För mig utgiven.