Varje dag en gåva….

Livet är ingen självklarhet.

Varje dag är en gåva. Jovisst. Så känns det när man vaknar upp, har saker man ser fram mot och mycket fungerar. Men. De dagar när människan har det svårt. Ingen som ringer. Hälsan är skral. Och mycket känns meningslöst. Då är det svårt att säga att ”jo allt är bra”, när någon frågar hur det är.

Tacksamhet. När man möter de som varit eller oftare de som är på livets gräns, så hör man att de uppskattar dagarna. Även de svåra. De hopplösa. Varför är det så? De saker vi tar för givet behövs inte hyllas. Människan tar för givet att dagarna automatiskt skall upprepa sig i det oändliga. Och när någon avlidit för tidigt så påminns man för en stund.

Träna i tacksamhet. Fick rådet för många år sedan, skriv en tacksamhetslista. Formen växlar. I början när jag klev ur alko-hål traditionen så blev helgerna tomma och själen väntade på andlig tankning. Då var raderna få i listan. Offersynen gällde. Att man inte var som andra. Sorgen att man inte kunde dricka normalt. Att aldrig kunna återvända till de första ölens frihet. Påmind också då om de andra ölen, de som blev mitt fängelse, de som tog bort hälsa, bra relationer och andlig balans.

Efter den första tidens förlamning påmindes jag om det materiella som jag uppskattade, de saker som förgyllde livet. De nedtecknades i tacksamhetslistan. Så kom den materiella och andliga baksmällan. Prylarna gjorde en bara glad för stunden. De var och är inte livet.

I Romarbrevet i Bibeln står det: ”allt skapat är lagt under tomhetens välde”. Tänk om dessa rader stod i neon på våra handelstempels väggar. Då skulle vårt samhälle kollapsa. Allt är byggt på konsumtion. ”Kom och köp konserverad gröt”, fyll Ditt inre tomrum med nya saker. Det fanns en tid när man köpte en sak så var de ny, det fanns bara en ny sak, inga nya modeller låg i pipeline. Och man hade den till den gick sönder. Kommer Du ihåg?

”Was there all it was” sjöngs raderna. Listans budskap kom så sakteliga att förändras när jag ständigt påminde mig om vad det var som var centralt. Stickan Andersson, ABBAs manager sade i en intervju: ”allt det viktiga är gratis; hälsa, vänner och natur”. Tänker att även dessa ords insikt har förändrats. Natur och hälsa kräver omtanke och omvårdnad. Även så för vänner. När man nått det viktiga. Antingen genom eget tacksamhetsarbete, eller genom att stå nära dödens slutliga portstängning av våra dagar här, så skönjer man det centrala.

”Varje dag är en gåva”. Det är denna hjärtats insikt som ständigt måste påminnas. Även under de ordinära repetitiva måndagarna i våra liv. Och när man står vid gränsen, då påminns man om ens längtan, att det borde vara något mer ”bortom bergen”.

Så sätter vi vår tillit till Jesu funktion. Ett evigt liv. Och ett liv i frihet redan här och nu genom tron och omvändelse, genom tacksamhet och därmed bearbetande av allt vårt felaktiga och upprättelsen genom förlåtelsen.

Så väntar vi på friden i det eviga. Där tacksamhetslistan inte behövs. Där vi får vila i ren kärlek. Utan kortsiktiga prylar, inget lidande, där alla och allt är ens vänner. Det finns dagar då vi längtar dit.

Innan dess, tar vi oss genom den här dagen. Så sätter vi på oss tacksamhetsglasögonen.