Avsked i kyrkan….
Idag leder jag en begravningsgudstjänst för en familjemedlem. Den avlidne ville det. Och för mig, först som människa och sedan också som präst, är detta viktigt och jag tackade ja till detta för länge sedan. Vi bägge ville detta.
Vi tar avsked i våra kyrkor i våra begravningsgudstjänster. Prästen lyser i gudstjänsten frid över den döde. Vikten av kunna få mötas, att tacka och ta farväl är viktigt. Och att minnas efteråt vid ex. en lunch är också så viktigt. Även att senare, att ha en plats att särskilt gå till och minnas den avlidne har alltid varit viktig för människan, som exempelvis i ett kolumbarium, vid en gravplats eller i en minnneslund.
Rite de passage, en rit att passera, det är det bl.a dop, konfirmation, vigsel eller just begravning är. Man går från en plats i livet till en annan, saker har förändrats tydligt i en ceremoni.
I kyrkan tror vi (och det gör jag också) att Gud vill möta oss om vi tror på Jesus som Guds son, då han har lovat oss evigt liv genom tron. Hur någon innerst inne hade det med tron på Gud vet vi inget om. Det är en relation mellan personen och Gud. Jag som präst kan inte uttala mig om någon kommer till Gud och himlen. Det enda jag kan hålla mig till är Bibelns och Jesu löften. Och de är väldigt viktiga att framhålla i en begravningsgudstjänst.
Jag hoppas och tror att den avlidne jag skall lysa frid över idag, är i det vi kallar för himlen. Tack för Ditt liv, din gärning, våra möten och för alla skratt och glädje. Vi älskar Dig härifrån in i evigheten. Du kommer aldrig att glömmas av oss som gick bredvid Dig. Kör nu på din himmelska åkgräsklippare. Vi ser dig alltid framför oss.
Mikael Bedrup 